Sonja i Marmaverken

Det har klarnat lite beträffande mamma Sonjas sommarvistelser i Marmaverken. Detta är det korrekta namnet för att skilja det från Marma. Marmaverkens station hette Myssje fram till 1921. Till Myssje som också församlingsboken kallar området kommer 1930 Maria Sundin f. Björk och hennes son David Emanuel Sundin. David fick här tjänst som stationskarl som innebar att han var underställd en stins för att i huvudsak göra yttre tjänst runt stationen. De blev kvar här till 1936 när de återvände till Bollnäs.

Från vänster: Farbror David, farmor Maria och pappa Anton ca 15 år senare

Följaktligen är det inte så konstigt att Sonja en eller flera somrar i början på 30-talet vistas här. Att hon dessutom finns på ett foto utanför ”stinsbostaden” verkar därmed högst troligt. Det kan till och med vara så att farmor Maria och farbror David bodde i detta hus då det förefaller rymma mer än en stinsfamilj. Maria som kom att leva ytterligare ca 20 år var säkert tillräckligt pigg för att utöva tillsyn över en kavat 5-åring. Barnet i fråga var enligt uppgifter från hennes syskon vad man kan kalla ”slängd i käften” dvs argumenterade gärna när tillfälle gavs.

Att Sonjas emigrerande syster Berit var konstnärligt lagd känner de flesta närstående till men det finns uppgifter att även Sonja hade viss talang. Hon hade bl.a. skapat ”väggmålningar” i en byggnad som stod bakom hennes hem i Länsterån. Dessa var utförda på papper och bevarades även efter att byggnaden försvann men har sedermera ”städats” undan.

Beträffande den postfröken som nämnts i bloggens 1:a inlägg så har inget klarnat. Det är möjligt att det finns en sådan i sammanhanget men som kanske har en lite annan roll än den man förutsatt.

/Tomas

Bröllop på finnskogen

Farfar till Måns-Anders-Brita (Brita Hallesdotter/Byqvist) deltog såsom far till ena brudgummen i nedanstående dubbelbröllop för snart 200 år sedan. Brita dök upp i Haverö senast 1871 och kom så småningom att få en dotterdotter vid namn Anna Henriksson/Sundin dvs min mormor.

Så här beskriver Gottlund:

........... Efter prästen red ett par av de hederligaste bönder och sedan brudgummarna med sina brudar. Båda brudarna voro insvepta i vita lakan och sutto i kvinnofolksadlar, samt red tätt efter varandra. Brudgummarna, som mest följdes åt, hade bundna stora kattunshalsdukar framför bröstet och kring halsen, liksom man gör med småbarn, som dreglar. De sågo däruti dubbelt löjliga ut. Jag kunde med all min list med möda få se brudarna i ansiktet, så insvepta sutto de i de sorgliga doken. – De liknade snarare sörjande änkor...............

Vill du läsa mer gör du det här.

Carl Fredric Staberg, tillägg

Detta barnhusbarn (KF nedan) som avhandlats tidigare har senaste veckan fått både föräldrar och syskon. Utifrån det udda efternamnet och spridda register för församlingar i Stockholm så har följande framkommit.

Fadern drunknade i slutet av juli 1803. Den 9 nov samma år dör även modern. Yngsta barnet KF registreras 10 okt som barnhusbarn. Möjligen förhåller det sig så att hon redan inser att hon inte kan ta hand om barnen. PG som skrivs in i feb 1804 är lite äldre placeras så småningom i Knivsta. Efter något år friskrivs han men blir kvar i ytterligare ca fem år på samma ställe. Efter det blir han kvar på andra ställen i Knivsta till 1816 bildar så småningom familj där barnen sprider ut sig i och runt Uppsala under namnet Stafberg.

Äldsta barnet O var tillräckligt gammal för att kunna ta tjänst och försvinner i bokföringen i samband med föräldrarnas död.

Fadern var uppenbarligen tobaksarbetare 1795-1800 för att sedan kallas vedbärare i samband med sin död. Utom när det gäller barnhusdokument för mellanson där han förblir tobaksarbetare.

Olof Staberg. Tobaksarb.. Född omkring 1762 (HFL Johannes AIb/7 s.136,181,230,278,318). Död 1803-07-25 i Johannes (AB) (Johannes FIb/2).

Levnadsbeskrivning: Noterade i Johannes 1795-1799 som tobaksarbetare. Oklart var barn och föräldrar kom från. Sannolikt från annan församling. Ej funna i spridda register i Stockholm utanför Johannes. Kallas vedbärare Stagberg! 42 år vid sin död genom drunkning.

Gift med Kristina Sundström. Född omkring 1757 (HFL Johannes AIb/7). Död 1803-11-09 i Johannes (AB) (Johannes FIb/2).

Barn:
Olof Staberg. Född 1786.

Pehr Gustaf Staberg. Född 1791-05-13.

Karl Fredrik Staberg. Soldat. Född 1794-12-01 i Stockholm (HFL Bollnäs 1855-60). Död 1878-11-01 i Rehn 3, Bollnäs (X) (Bollnäs F:2). Gift 1820-04-26 i Bollnäs (X) (IGI) med Sara Maria Palm (702). Född 1791-12-10 i Rehn, Bollnäs (X) (C:4). Död 1865-07-19 i Bollnäs (X) (Bollnäs F:2).

Beskrivning släktdatabas

Nedan följer en kort beskrivning av min släktdatabas i akt och mening att sprida kännedom om denna till personer som kan tänkas vara intresserade av dess innehåll och eventuellt även bistå med eget material.

Målsättningen jag har är att föra in samtliga kända anor (inkl barn) till Monica f Danieli och mig, Thomas Sjöndin. Dessutom följer jag upp ättlingar (=efterlevande) efter en bestämd person i respektive anlinje vilket bl.a. gör det möjligt att hitta levande släktingar så avlägset som fem-, sex- och sjumänningar. Valet av startperson för dessa stamträd är i någon mån slumpartat men har delvis att göra med hur avlägsna släktingar som betraktats som just släktingar av tidigare generationer i anträdet som jag haft personlig kontakt med i något skede. Utöver dessa kan databasen innehålla ytterligare besläktade personer (släkt till släkten) som jag funnit intressant att föra in. Detta gäller huvudsakligen Haverö.

Släktdatabasen skall alltid innehålla kända basfakta som skall göra en person sökbar (identifierbar) i släktforskningssammanhang. Detta innebär att allt tillgängligt material om personerna i databasen inte alltid är inmatat i densamma. I släktdatabasen ligger istället information (så är åtminstone tanken även om den inte är konsekvent genomförd) om att mer finns att hämta på annat håll. Det kan vara sådant jag själv samlat på alternativt ställe/media eller sådant som finns att inhämta någon annanstans.

Programmet som genererat databasen heter DISGEN f.n. Version 8.2c och är anpassat för ändamålet. Det innebär att inmatade personer kan presenteras på många olika sätt beroende på önskemål såväl på skärm som i utskrift på papper. Stöd för användning finns både i en handbok, i programmet och på nätet. Det går också bra att använda andra släktforskarprogram då man kan exportera data via en överenskommen standard (GEDCOM).

Bortsett från detta program så finns hos föreningen DIS något som kallas DISBYT där man gemensamt med andra släktforskare lagrar sin släkt så att man kan få kontakt med de som intresserar sig för samma släkter. Där uppdaterar man regelbundet sin databas så att den stämmer med det man har lokalt i sin dator. Jag vill därför betona att när jag inte längre är kontaktbar så kommer detta att kvarstå och vara sökbart. Ett slags backup med andra ord. Detta ersätter emellertid inte normala backup-rutiner för att slippa göra om inmatningsjobbet som är ansenligt då antalet personer överstiger 6000.

Om du som läser detta på något sätt är släkt så är min önskan att du sprider kännedom om att detta finns till berörda. Har du frågor eller kommentarer så kontakta mig på det sätt du önskar.

Emigration 1909

Den 3 mars 1909 registrerades i Göteborg ett sällskap på 4 personer vid utresa från Göteborg. Det var Emma Nilsson 17 år, Emma och Mia Svensson 20 respektive 16 år samt Charles Henriksson 43 år, allt enligt nämnda registrering. Charles reser alltså med 3 syskonbarn till Valley City i North Dakota enligt denna källa. Detta är hans tredje resa över Atlanten och vid denna liksom vid den förra 1904 har han emigrerande släktingar i sällskap.

Detta är SS Mauretania

Resan gick i två etapper. Först reste man till Liverpool där man sannolikt fick byta fartyg till SS Mauretania som avseglade Liverpool 6 mars och ankom New York 12 mars. I skeppslistan är flickornas ålder 16,19,15 år vilket också är det korrekta. Resmålet för flickorna har här också preciserats till uncle Charles Henrikson i Courtenay ND. Charles är noterad på ett eget ställe i skeppsdokumentet där även följande finns noterat:

US Citizen Charles Henrikson Farmer

Home Courtenay N.Dak

District Court Stutsman County N.Dak. Sept 8 1902.

Copy Nov 18 1903.

Det som finns noterat är tydligen att han är amerikansk medborgare sedan 1902 och att han har ett dokument som bevisar detta som skrivits ut 1903. Tydligen har detta dokument tillkommit med anledning av den tidigare resan till Sverige 1904. Detta innebär att någon gång mellan 1900 och 1902 så flyttar Charles från det ställe han gemensamt med sin broder John/Johan haft i Foster County till ett angränsande county Stutsman. Detta sammanfaller tidsmässigt även med att John gifter sig 1901 och får sitt första barn 1902. Sammantaget innebär detta att i andra halvan på mars 1909 anländer resesällskapet till Charles ställe någonstans i trakten av Courtenay. Vad händer sedan? Var tar dessa personer vägen?

På andra sidan kanadensiska gränsen finns vid denna tid Henry Swanson, ett syskon till Emma och Mia. Henry som var med på Charles förra resa över Atlanten har alltså troligen befunnit sig i området i ca 5 år. Det finns inga kända uppgifter om honom efter emigrationen förrän i 1911 års folkräkning. Där finner man honom tillsammans med föräldrar och syster Anne i Wadena, Saskatchewan Kanada. Föräldrarna har då funnits i Wadena sedan mitten på 1909 då de reste några månader efter Charles, Emma och Mia, men med Wadena som mål.

Då det framgår av 1911 års folkräkning att Emma och Mary (Mia kallas fortsättningsvis så) vid det laget befinner sig tillsammans med övriga familjen i Wadena, så har de alltså dragit vidare till Kanada tämligen snart, möjligen tillsammans med en flyttande Charles. Flickornas mor är Brita Maria Henriksdotter som har en egen rubrik i bloggen där även döttrarnas familjebildning berörs.

1909 är också det år som registrerats som Charles inflyttningsår till Kanada. Detta anges i 1916 års folkräkning som också visar att han bor i Bone Creek, Saskatchewan. Detta område öppnades för bosättning 1908 och ligger runt 30 mil från Wadena och ca 100 mil från hans tidigare bosättningsort Courtenay, North Dakota, USA. Även ett register över medlemmar födda i Sverige i kanadensiska församlingar visar Charlie som medlem i Salem Lutheran Church i Shaunavon som ligger i samma område som Bone Creek. (SAKA Film 1153 I:004/20)

Hit till Shaunavon anländer 1916 ytterligare en kusin till flickorna ovan nämligen Maria Viktoria f 1890 tillsammans med sitt 6-åriga barn Anna. Viktoria, eller Tora som hon kallas i ett brev, gifter sig där med Per Olsson som redan finns på plats. Fem år senare ansluter sig även Viktorias syster Anna Erika f 1897.

Vad hände då med Emma Nilsson år 1909? Det förefaller som hon blev kvar i det området runt Courtenay. Till Emma i Courtenay, Box 40 R1 anländer ett vykort från Emma och Mary i Wadena. Av formuleringarna kan man sluta sig till att en vardaglig situation infunnit sig varför man antagligen hunnit acklimatisera sig på båda hållen (något datum syns ej). En fast punkt fanns ju i Johns familj som vid det här laget bestod av fyra barn. I census 1910 (15 april) finns hon som Emma Nelson i ett litet norskt ”kollektiv” i Cooperstown Ward 2, Griggs Co, North Dakota. Det är ju också därifrån hon reser omkring 1920 tillsammans med Sven Kolnes för att gifta sig med honom och bosätta sig i Norge.

Även om Charles bror Johan/John var den förste att emigrera 1887 så verkar det mesta av släktens emigration kretsa runt Charles. Han fungerade som nav efter att han emigrerat 1888 såväl i Norddakota som i Saskatchewan under en period av närmare 35 år. Inte bara när han reste hem och eskorterade dem utan även när de tog sig dit själva.

Nedanstående kort skall vara från tiden som Emma Nilsson, senare gift Kolnes, tillbringade i Nordamerika 1909-1920. Själv sitter hon längst fram till höger i mörk dräkt. Identiteten på övriga är okänd men skulle mycket väl kunna vara släkt från Norddakota/Saskatchewan. Kortet som har tillhandahållits av Sveinung Kolnes medfördes sannolikt av Emma vid flytten till Norge.

Emma Nelson at front right. Possibly from Cooperstown (ND) area. Please contact if you have additional info.

Spridning av släktnamnet Sjöndin

Den första kända noteringen av släktnamnet Sjöndin gjordes 1797 i vigselboken i Hassela. Mats Göransson f.1772 i Stöde tog sig det nya familjenamnet i samband med att han gifte sig i Hassela där han kom att bosätta sig på hustruns hemgård Olsbygge. Hassela med kringliggande församlingar kom under de följande 100 åren att vara hemområdet för många av hans ättlingar. Såväl barn som barnbarn kom nästan alla att stanna i trakten fram till sekelskiftet 1900.

Eftersom Mats fick två söner, Göran f.1800 och Johan f.1798, som i sin tur fick en resp två söner som blev vuxna fanns efter två generationer tre personer som skulle kunna bära namnet vidare. Görans son Mats f.1821 använde emellertid inte släktnamnet varför det blev bara två kvar Johan f.1824 och Mats f.1834. Dessa två ger upphov till fyra grenar , Johan (3 söner) och Mats (1 son), som sedan kom att sprida ut sig runt sekelskiftet 1900 så att man kan skönja geografiskt avgränsade grenar under en period.

Den förste att lämna närområdet var Jon Olov f.1866 som vid årsskiftet 1895-96 flyttade till Gräsmark där han också snart gifte sig och kom att bli stamfar för värmlandsgrenen. Näste man att bege sig lite längre ut i världen var hans bror Per f.1856 som år 1900 flyttade till Othem på Gotland och där kom att ge upphov till en gotlandsgren. Dessa två hade dessutom en brorson Johan f.1871 som kom att hamna i Haverö, Medelpad efter att ha gift sig och levt i Norrbo fram till 1912. Därmed startades också en medelpadsgren.

Kvar i Hälsingland av agnatiska (manliga) ättlingar som också kom att skaffa sig barn blev bara Erik Vilhelm f.1875. I praktiken så ha detta varit det vanliga sättet som släktnamn spridits på när man inte valde att ta ett nytt. Han fick emellertid endast en son som i sin tur inte fick några ”egna” barn. Däremot adopterade han en son som i sin tur adopterade en dotter som båda burit namnet med den alternativa stavningen Schöndin. I detta sammanhang skall påpekas att såväl min far som en av hans kusiner fick sina efternamn från modern. De växte båda i huvudsak upp hos morföräldrarna som följaktligen hette Sjöndin.

Under första halvan av 1900-talet förefaller den geografiska spridning vara tämligen stabil med undantag för att en ur värmlandsgrenen flyttar till Dalarna. Därefter har de krafter som strävar att förflytta folk fått successivt större inverkan. Den huvudsakliga riktningen har troligen varit mot stora befolkningscentra men kanske på senare tid även i andra riktningar.

Ytterligare några personer har hittats i källorna som bär namnet Sjöndin. Dessa har funnits i Hassela med omnejd men fått/tagit namnet på omvägar så långt jag kunnat utröna. Namnet har heller inte spridits vidare från dessa.

Emigrationsvågen tycks inte haft någon inverkan på släktnamnets spridning. De som var födda med namnet och som emigrerade var enbart kvinnor som gifter sig innan eller alldeles efter flytten. Det innebär att i amerikanska källor finns namnet bara på ett fåtal ställen där modens flicknamn noteras.

I det släktarkiv som bildar underlag för ovanstående finns totalt 104 bokförda som födda Sjöndin. Under 1900-talet föddes dubbelt så många som under 1800-talet men under båda dessa sekel föddes ungefär lika många under såväl första som andra halvan. Uttryckt lite annorlunda så föds under de senaste 100 åren drygt 10 nya per generation vilket innebär att namnets fortlevnad kan vara beroende av nya dubbla efternamn som verkar bli vanligare. Ansvaret kan bli lite tungt för de 5 gossarna.

Frågor eller synpunkter välkomnas.

Fader halvkänd



Bryter nu för första gången mot principen att det jag skriver om bör innehålla något nytt. Däremot så är det sånt här som driver en framåt. Att finna en lösning på ett problem. Är det ett problem då kan man undra. Man kanske kan se det som så att det till några procent liknar ett adopterat barns problem. Att inte, i vissa fall, känna till sina biologiska anor.

Jag har inte stött på benämningen i rubriken någonstans men det är väl så man får lov att kalla min farmors mors fader. Den första information jag fick kring Karolinas far var muntlig och kom från två av hennes döttrar i början på 1980-talet. Det kan sammanfattas så här:

Hilda: Anna fick K. tillsammans med en Jonsson som dog tidigt.

Elna: K. ensam Jonsson.

Elva (nio) månader efter att första flyttbetyget tagits ut i Petalax föds Karolina i Forsa. (Se vidare om flyttbetyg under modern, Anna Lisa Storbacka) I rekonstruerad födelselängd finns hon inte men i husförhörslängden AI:16 i Hälsingtuna under Åvik står följande efter Karolina Andersdotter, födelseförsamling Forsa: "Karolina Andersdotter 76 8/2 Forsa. Den 20 feb döpt av komminister P.O. Högberg fr. Hög. Denna dotter är född och döpt men ej där införd. Intyget är af faddrarne och dopförättaren.” (AI:16a2 Hälsingtuna s.561). Det bör kanske påpekas att Forsa kyrkböcker för aktuell tidpunkt brunnit vilket kanske kan förklara en del strul och detta med rekonstruerad längd.

Observera att i denna notis är födelse- respektive dopdatum 8 och 20 februari! 1876. Tills vidare sätter jag större tilltro till det datum som senare konsekvent verkar använts dvs födelsedatum 8 april men det kan finnas anledning att ha detta i åtanke. Vidare kan man fundera på varför Karolina kallas Andersdotter. Är det ett traditionellt patronymikon dvs fadersnamn eller har hon fått moderns patronymikon som efternamn, enligt den modell som började bli vanlig vid denna tid och som i huvudsak använts fram till idag?

Så kommer vi då till den notis som förefaller vara nyckeln på vägen mot en mer än halvkänd fader. I Hälsingtuna AI:17b s.327 noteras beträffande Karolina "lagligen erkända o.ä. dotter". Det fanns uppenbarligen en fader Jonsson som erkänt faderskapet utanför äktenskap men som, om man får ta fasta på den muntliga traditionen, avlidit tämligen snart efter Karolinas födelse. Gifta var dom med all sannolikhet inte då Anna ingenstans noterats som änka eller frånskild.

Sist vill jag inte undanhålla vad en grannes barn i Östavall, här i citatet kallad mamma tyckte om Karolina. ”Lina hade visst stenkoll på vad som hände i bygden och tyckte mycket om att prata om detta. Mamma älskade när tant Lina kom på besök. Hon tyckte det var fantastiskt spännande att sitta med och (tjuv)lyssna”. Denna erfarenhet gjordes troligen under 1930-talet.

/Tomas