Kalla mig Ragnar

Efter att ha testat mitt Y-dna kan jag nu med ett visst mått av säkerhet uttala mig om vilken väg just mina förfäder kommit till det som nu är Sverige och något om hur dom levde. Med förfäder avses här just fäder då det handlar om test på den manliga könskromosomen men blir ju även giltigt för alla som har fastställd anknytning till denna manslinje.

För knappt 5000 år sedan anlände till dagens Danmark folk från Yamnakulturen. Dessa ses som herdar och hade sitt ursprung i centrala Ryssland och hade i sin tur rötter i såväl ryska jägarfolk som mer sydlig bondekulturer.

Yamnaherdarna synes vara de första som mer systematiskt utnyttjat hästar som mer än jaktbyte. Även får ingick i dessa herdars hjordar. Centrala delar av indoeuropeiska språken anses också härstamma också från dessa. Man tror också att de var först med att använda kärror med hjul. Möjligen kan detta vara en konsekvens av deras mobila levnadsvillkor över stora ytor.

Några hundra år senare finns detta herdefolk belagda, i huvudsak längs våra kuster. De var inte de enda på plats vid denna tid men de kunde samexistera med redan befintliga jägarfolk. Redan etablerad bondebefolkning verkar de inte beblandat sig med, möjligen på grund av konkurrens om betesmark.

Om man ser till mitt totala DNA så har jag naturligtvis som alla i generationerna före mig fått ungefär hälften från vardera förälder. Följaktligen har man en salig röra av DNA som är ett slumpmässigt hopplock från tidigare generationer men hela tiden enligt principen 50% från vardera förälder.

Detta gäller emellertid inte Y-kromosomen som ärvs genom alla generationer från far till son. Förr eller senare uppstår dock smärre förändringar(mutationer). Dessa förändringar blir sedan som en slags kännemärken som man sedan kan följa vidare i efterkommande generationer.

Beroende på hur Y-kromosomen är uppbyggd delas de in i huvudgrupper där man vanligtvis använder alfabetets bokstäver som beteckningar. Sedan fortsätter uppdelning i mindre grupper steg för steg där man använder varannan siffra och varannan bokstav.

I en bok som kommit ut de senaste året, “Svenskarna och deras fäder”, har man ersatt grundläggande gruppbenämning med ett namn med samma begynnelsebokstav. Följaktligen har min (haplo-) grupp R1a döpts till Ragnar. Han har även en bror Rutger (R1b) som har lite annorlunda bakgrund. R1a är koncentrerade till norra och östra Europa. I Sverige omfattar de vardera ca 20% av alla män.

Fakta till ovanstående beskrivning är hämtad ur nämnda bok och bygger på DNA, från såväl levande som döda från gamla gravfynd, kombinerat med arkeologiska forskningsläget. Det har alltså gått drygt 150 generationer sedan Ragnar anlände att jämföra med de 10-12 generationer man normalt kan följa i kyrkobokföringen. En annan jämförelse man kan göra är att samma 150-generationersskutt i Egypten placerar oss bland de tidiga faraonerna och en periodvis sammanhållen stat.