Anor till farfar Forsbergs mor

Farfars mor kom till Hudiksvall från Nordmaling söder om Umeå. Hennes anor är i sin tur samlade i det området under kyrkobokförd tid vilket innebär 4-5 generationer. Pappas farmor kom, då knappa 10 år gammal, till Hudiksvall tillsammans med sin mor Klara under andra halvan av 1870-talet. Om Klara, har kyrkböckerna följande att berätta:

Skiljd från sin man arbetaren Jakob Olsson i Boggård af Bjurholms förs. af Vesterbottens län genom konsistorie bref af den 18/9 1875. Härifrån äktenskapsledig. Ej berättigad till H. H. Nattvard förrän hon blivit absolverad för lönskaläge. Abs. 13/8 1882. Nåd. tillstånd af 15/9.

Det står inget om anledningen till skiljsmässan men nämde Jakob är alltså också en del av anorna. Klara gifte om sig i Hudiksvall med en man från Petalax dvs samma församling, i närheten av Vasa, som min farmors mormor kom ifrån.

Det finns emellertid bland anorna runt Nordmaling ett fall bokfört med annat ursprung. Nedanstående noterades i samband med hans död (tolkning lånad av Jens Lindström):

Bonden Matts Andersson i Tallberg, född 1726 i Österbotten, Sikajocki socken. Fader avlidne bonden Anders Andersson Manginen och moder hustru Margareta Andersdotter. På dess 17 års ålder flyttade han undan fienden Ryssen tillika med föräldrarna. Med dess förra hustru gifte han sig 1748, vilkens namn var Barbro Svensson från Djupsjö och hade han med henne 9 st barn och leva av dem 2 söner och 3 döttrar. Hade en tid något hemmansbruk i Håknäs och var där landbonde till 1758, varefter han upptog nybyggeslägenheten i Tallberg, vilket han ganska väl upparbetat. 1762 blev han änkling och 1763 ingick han äktenskap med dess nuvarande änka, hustru Cicilia Johansdotter från Norrbyn som fött honom 4 barn, 3 söner och 1 dotter av vilka dottern lever. Han hade i yngre åren god hälsa, men i de senare svag, och blev den 4 sistlidna Martii angripen av håll och stygn. Hans vandel var vacker och stilla. Begravd den 28 Maj, dess ålder 61 år.

Anledningen till att man lämnade Österbotten 1742-3 var förmodligen minnet av “Den stora ofreden” 1713-1721 då ryssen härjade. Resultatet av “Den lilla ofreden” som man flydde från blev emellertid lite lugnare. Det ska tilläggas att Sverige startade det senare kriget genom att försöka återerövra tidigare förluster till Ryssland.

Fadern Anders i notis ovan (min ff mm fm mf far) återvände senare, tillsammans med en annan son, till sin hemsocken Siikajoki och levde där sina sista år.