Sprit, misshandel och död

Bokbindaren Tomas Kuhn kom troligen som ung tillsammans med sin far till Göteborg i samband med att staden grundades 1621. Han finns omnämnd i många sammanhang fram till sin död 1661. En källa för den som är intresserad är denna länk. Ur denna källa, som är från en sammanställning gjord av Olga Dahl, har jag även hämtat nedanstående utdrag. Det gäller Jacob, broder till Tomas. Tomas dotter Anna kom senare att bli moder till en Johan som adlades under namnet Lagerbielke. Också han en anfader till Monica.

Jacob Kuhn klensmed Rote 9

Denne omtalas i mantalslängderna från 1647. I mars 1667 var det stort bråk hos smeden Jacob Kuhn. Hans hustru klagade i överrätten över att hon och mannen i sitt hus hade överfallits av svärdfejaren Olof Torsson ”således att han icke allenast hafwer slagit hennes spinnerock sönder utan ock deras fönster, så att de flögo henne i ögonen, och sedan sökt mannen Jacob Kuhn i hans smedja, skyldt honom, att han höllt till med hans hustru och hött honom med hans egen slägga, der han stod och smidde, så att han måtte wärja sig med ett warmt Jern, hwilcket han i händerna hade. Hwar med Olof gick efter en wäria och kom der för hennes port i avsikt att göra hennes man skada der med manandes hennes man med sådane ord: kom ut Din sielm, Din Jernkiuf,iag skall slå tigh, att tu skall blifwa galen, ingen annor skall war tin mördare än iag.

Någre dagar därefter möter Olof hennes man uth för sin huusdörr, beder han honom att komma in att supa Brennewin med sigh, då hennes man thet wägrade, honom åter med hugg öfwerfaller”- Då svarade smeden enligt vittnena: ”Iag skall gifwa tig brennewin, hafwandes en hammare högst och wille honom slå”.

Ovänskapen hade sin upprinnelse i att Olof Torssons hustru hade tagit sin tillflykt till Jacob Kuhn och hans hustru. Svärdfejaren blev ursinnig, när han fann sin hustru sitta och spinna hos smeden (”då säger han, i kunnen så wäll sittia hemma och spinna”).

Börta Göstafs hade sett slagsmålet och ropade ut garnisonssoldaterna hos Kerstin Börges. Soldaten Jon Joensson sade sig inte veta, ”hur begynnelsen war men när han kom ut hade Olof Torsson slagit smeden, att bloden rann av honom, då gick han till sin Cammerat och skillte dem åth, och tog en hammare och handskar af Olof Torsson, och war smeden så slagen, att han nästan bar honom hem, då han war hemkommen, klagade han sigh om rygg och armar, sägandes sig af Olof Torsson wara förderfwat”.

Olof Torsson fick böta sex mark för vart skällsord och 12 mark smt för blodvite. Det är möjligt, att Jacob Kuhn aldrig riktigt repade sig efter detta prov på umgängessederna svärdfejare och smeder emellan. Han avled i slutet av året och begravdes den 12 december (slagsmålet hölls som sagt i mars 1669.)