DNA och släktforskning

Henrik Persson, pappa till alla Henrikssöner i mormor Annas föräldrageneration, har nyligen fått en utökad antavla. Detta tack vare den topsning för DNA-test som gjordes på moster Siv för några månader sedan. Vid granskning av hennes träffar (ca 2300 st) fanns en relativt stark träff som klassades som 3-5-männing. Till denna träff var en antavla kopplad som innbar att jag kunde föra in ytterligare anor till ovanstående Henriks mormor i Bosjön, Sunnemo (Värmland).

Samma Henrik kom till Sandarne vid Söderhamn 1857 samma år som han gifte sig. Detta år blev också järnvägen mellan Askesta och Sandarne (ca 1 mil) färdig som en del i en storsatsning på träexport av Dickson med ångsåg i Askesta och hamn vid Sandarne. Många värmlänningar kom att flytta hit, ibland i stora grupper. 10 år senare flyttade familjen, nu med 5 barn, vidare till Överhogdal. Ett sjätte barn dog strax innan flytten mindre än 1 år gammal. Hans namn Henrik kom ju senare att ges till mormor Annas far.

Henrik d.ä. kallas fortsättningvis för jordbrukare, skogsarbetare och/eller vedhuggare. Efter knappa 20 år flyttade familjen till Ön i Haverö. Föräldrarna hade där en tid födoråd hos dotter Karrolina som emellertid dör före Henrik. Det förefaller som Karolinas son hyser Henrik fram till hans död. För det talar nedanstående historia.

Ragnar Pettersson, Karolinas barnbarn, har berättat att hans äldre bror Olov brukade sparka Henrik på hans träben. Uppenbarligen hade han en protes åtminstone sina sista år. Det kan inte ha varit så kraftiga sparkar med tanke på att brodern var endast 1,5 år när Henrik dör.

Beträffande Ragnar så slumpar det sig så att han var den först person som jag fick DNA-träff på och som därvid visade sig finnas bokförd i min släktforskning. Träffen gentemot Siv kom sedan att bli ännu starkare då de har något närmare släktskap.