Henrik
Persson, pappa till alla Henrikssöner i mormor Annas
föräldrageneration, har nyligen fått en utökad antavla. Detta
tack vare den topsning för DNA-test som gjordes på moster Siv för
några månader sedan. Vid granskning av hennes träffar (ca 2300 st)
fanns en relativt stark träff som klassades som 3-5-männing. Till
denna träff var en antavla kopplad som innbar att jag kunde föra in
ytterligare anor till ovanstående Henriks mormor i Bosjön, Sunnemo
(Värmland).
Samma
Henrik kom till Sandarne vid Söderhamn 1857 samma år som han gifte
sig. Detta år blev också järnvägen mellan Askesta och Sandarne
(ca 1 mil) färdig som en del i en storsatsning på träexport av
Dickson med ångsåg i Askesta och hamn vid Sandarne. Många
värmlänningar kom att flytta hit, ibland i stora grupper. 10 år
senare flyttade familjen, nu med 5 barn, vidare till Överhogdal. Ett
sjätte barn dog strax innan flytten mindre än 1 år gammal. Hans
namn Henrik kom ju senare att ges till mormor Annas far.
Henrik
d.ä. kallas fortsättningvis för jordbrukare, skogsarbetare
och/eller vedhuggare. Efter knappa 20 år flyttade familjen till Ön
i Haverö. Föräldrarna hade där en tid födoråd hos dotter
Karrolina som emellertid dör före Henrik. Det förefaller som
Karolinas son hyser Henrik fram till hans död. För det talar
nedanstående historia.
Ragnar
Pettersson, Karolinas barnbarn, har berättat att hans äldre bror
Olov brukade sparka Henrik på hans träben. Uppenbarligen hade han
en protes åtminstone sina sista år. Det kan inte ha varit så
kraftiga sparkar med tanke på att brodern var endast 1,5 år när
Henrik dör.
Beträffande
Ragnar så slumpar det sig så att han var den först person som jag
fick DNA-träff på och som därvid visade sig finnas bokförd i min
släktforskning. Träffen gentemot Siv kom sedan att bli ännu
starkare då de har något närmare släktskap.
