Bokbindaren Tomas Kuhn kom troligen som ung tillsammans
med sin far till Göteborg i samband med att staden grundades 1621.
Han finns omnämnd i många sammanhang fram till sin död 1661. En
källa för den som är intresserad är denna länk.
Ur denna källa, som är från en sammanställning gjord av Olga
Dahl, har jag även hämtat nedanstående utdrag. Det gäller Jacob,
broder till Tomas. Tomas dotter Anna kom senare att bli moder till en
Johan som adlades under namnet Lagerbielke. Också han en anfader
till Monica.
Jacob Kuhn klensmed Rote
9
Denne
omtalas i mantalslängderna från 1647. I mars 1667 var det stort
bråk hos smeden Jacob
Kuhn. Hans hustru klagade
i överrätten över att hon och mannen i sitt hus hade överfallits
av
svärdfejaren Olof
Torsson ”således att han icke allenast hafwer slagit hennes
spinnerock sönder
utan ock deras fönster,
så att de flögo henne i ögonen, och sedan sökt mannen Jacob Kuhn
i hans
smedja, skyldt honom, att
han höllt till med hans hustru och hött honom med hans egen slägga,
der han stod och smidde,
så att han måtte wärja sig med ett warmt Jern, hwilcket han i
händerna
hade. Hwar med Olof gick
efter en wäria och kom der för hennes port i avsikt att göra
hennes
man skada der med
manandes hennes man med sådane ord: kom ut Din sielm, Din
Jernkiuf,iag
skall slå tigh, att tu
skall blifwa galen, ingen annor skall war tin mördare än iag.
Någre
dagar därefter möter Olof hennes man uth för sin huusdörr, beder
han honom att komma in
att supa Brennewin med
sigh, då hennes man thet wägrade, honom åter med hugg
öfwerfaller”-
Då svarade smeden enligt
vittnena: ”Iag skall gifwa tig brennewin, hafwandes en hammare
högst
och wille honom slå”.
Ovänskapen
hade sin upprinnelse i att Olof Torssons hustru hade tagit sin
tillflykt till Jacob Kuhn
och hans hustru.
Svärdfejaren blev ursinnig, när han fann sin hustru sitta och
spinna hos smeden
(”då säger han, i
kunnen så wäll sittia hemma och spinna”).
Börta
Göstafs hade sett slagsmålet och ropade ut garnisonssoldaterna hos
Kerstin Börges. Soldaten
Jon Joensson sade sig
inte veta, ”hur begynnelsen war men när han kom ut hade Olof
Torsson
slagit smeden, att bloden
rann av honom, då gick han till sin Cammerat och skillte dem åth,
och
tog en hammare och
handskar af Olof Torsson, och war smeden så slagen, att han nästan
bar honom
hem, då han war
hemkommen, klagade han sigh om rygg och armar, sägandes sig af Olof
Torsson wara förderfwat”.
Olof
Torsson fick böta sex mark för vart skällsord och 12 mark smt för
blodvite. Det är möjligt,
att Jacob Kuhn aldrig
riktigt repade sig efter detta prov på umgängessederna svärdfejare
och
smeder emellan. Han avled
i slutet av året och begravdes den 12 december (slagsmålet hölls
som
sagt i mars 1669.)