I huvudet på en släktforskare 2

 

Vid min senaste födelsedag sattes Niklas Natt och Dags senaste bok ”1795” i mina händer. Då jag läst de 2 tidigare 1793 och 1794 så var det intressant att läsa även nummer 3.i serien. Det är ju i grunden en deckargåta men är i minst lika hög grad en skildring av sin tids Stockholm som det såg ut dessa år även för de sämre lottade.

Några veckor senare dyker även boken ”Lovisa Ulrika” av Claes Rainer upp. Boken är en biografi och utspelar sig på en helt annan nivå i samhällsstegen. Damen i fråga var gift med Adolf Fredrik, svensk regent 1751-1771 och moder till Gustav III. När Lovisa Ulrika befann sig i huvudstaden kretsade hennes boende mest mellan Kungliga slottet, Drottningholm och Fredrikshov som åtminstone delvis finns kvar vid Djurgårdsbron. Även Svartsjö slott någon mil bortom Drottningholm kom att bli hennes ”revir”.

Då jag helt nyligen tog kontakt med en forskare som liksom jag forskade i en släkt Staberg runt huvudstaden förefaller det ha klarnat en del beträffande gemensamma släktförhållanden. Källorna är ofta spartanskt förda om de överhuvud finns. Åldrarna kan variera om de ens nämns. Användandet av släktnamn och rena patronymikon varierar. Inte så sällan saknas uppgifter om var en flyttning går, när det gäller tiden innan flyttlängd fördes.

Dessa anor gäller barnhemsbarnet Carl Fredrik Staberg som så småningom kommer till Bollnäs runt 1807 och blir soldat Björk. Hans syskon och föräldrar finns noterade och hans mor går att följa vidare bakåt till Köping. Hans far har emellertid inte varit lika lätt att spåra. Vid giftet noterades att han kom från Svartsjölandet vilket tillsammans med hans namn och ungefärliga ålder varit ledtrådarna.

Efter en hel del sökande hittades möjliga föräldrar på Lovö där Drottningholm ligger. Dom kom till Lovö 1764 och lever där ca 20 år innan dom dör. Det finns ingen notering om barn i familjen förrän fadern dör då det anges att dom har 3 barn. Däremot kan man följa paret bakåt till Haga där barnen finns noterade. Modern till barnen dör innan flytten från Haga och mannen gifter om sig där.

Den släktforskare jag kontaktade hade från sitt håll med annan ingångsperson funnit en familj på Adelsö som han tyckte såg ut som tänkbara kandidater utifrån sina förutsättningar. Hans uppgifter visade sig senare stämma väl ihop med mina Staberg och avslöjade var familjen befunnit sig innan dom kom till Haga. Ytterligare konsekvenser av detta var att det gick att finna födelsenotis för barnhusbarnets fader samt mer information runt de 3 syskonen som fanns enligt dokument i både Haga och Lovö.

Hur hänger allt detta ihop kanske du undrar? När den äldsta kända Staberg i berörd gren kommer till Drottningholm på Lovö skriver man 1764. Året innan hade en omfattande ombyggnad av ”annexet” Kina påbörjats. Drottningholm expanderar kraftigt under kommande period och någostans i detta får Olof Persson Staberg en roll som trädgårds- och timmerdräng. Olofs 3 söner Mats, Olof och Johan noteras inte i kyrkobokföringen tillsammans med föräldrarna på Lovö. Den troliga förklaringen till detta är att uppgifterna om föräldrarna bokfördes först ca 10 år efter ankomsten och då var barnen utflugna ur boet.

Sonen Mats går att följa under 1770-talet när han tjänstgör som dräng i närbelägna Sånga församling. Han återkommer sedan till Lovö där han gifter sig 1783. Han kallas vid sitt gifte trädgårdsdräng men övergår sedan till att kallas vaktsoldat som han förblir fram till sin död 1805 i Kanton som ju är en del av Drottningholmsområdet. Mats fick i sin tur 2 söner, Johan Petter och Carl Gustaf.

Sonen Olof är den som tidigare avhandlats här i bloggen. Han finns vid sin vigsel i Johannes församling i Stockholm dvs i området mellan nuvarande Sveavägen och Humlegården. Han får 3 söner varav den äldsta (Olof) ej kunnat lokaliseras efter 1799. De andra 2 hamnar på barnhem när båda föräldrarna dör 1803-4. En av dessa blir så småningom soldat i Bollnäs och är alltså Karl Fredrik Staberg (soldat Björk) en direkt anfader.

Sonen Johan är sannolikt den Johan Olofsson som blir bonde i Qvarstad, Hilleshög en grannförsamling till Lovö. Namnet Staberg förekommer inte hos honom men det är inte ovanligt att man endast använder patronymikon. Han gifte sig 2 ggr, fick minst 7 barn varav flera dog som små.

Om vi återvänder till äldsta brodern, vaktsoldaten Mats, så lämnar hans son Johan Petter Drottningholm efter faderns död. Där jobbade han som trädgårdsdräng men kallas efter ett par år i Stockholm för både spannridare och hovförridare. Han kommer också att skrivas i Norrbro vilket låg på Helgeandsholmen mot Mälaren dvs där riksdagshuset ligger idag. Även hovstallet låg vid denna tid på samma ställe. Han kom också att skrivas i Hovförsamlingen och kallas kavaljerskusk. Hans yngsta son Fredrik Vilhelm kom att följa sin faders bana och kallas kavaljersförridare och kunglig stallbetjänt men dör redan 1841 endast 21 år gammal.

De två böckerna lästes parallellt med att släktforskningen skedde i samma miljöer under samma era. Det blev därvid svårt att inte tolka in de personer man forskar om i de miljöer böckerna beskriver. Bokläsningen och släktforskningen befruktar varandra när man läser in personerna i ett sammanhang. Det huvudet skapar behöver inte vara riktigt sant men skapar större intensitet i såväl läsupplevelsen som forskarglädjen..

Hela familjen inklusive barnen Mats, Olof och Johan kom till Drottningholm 1764 och kunde under Lovisa Ulrikas tid få glimtar från hovets aktiviteter där. Grenen med kuskar kom genom sina uppgifter för hovstaten i en viss om än ytlig kontakt med samhällets överhet. Deras tjänst sammanfaller väl med Jean Baptiste Bernadottes (=Carl XIV Johan) tid som kung. Sonen Olofs familj med de 2 barnhemsbarnen kom att representera de mer olyckligt lottade som finns i boken 1794 men sannolikt var det en välbekant miljö även för de andra familjerna.

DNA-släkt

Ett alternativt sätt att presentera de personer som via DNA befunnits vara släkt är nedanstående figur. Personerna som sorterats fram som varande släkt finns i samma ordning både i en rad (uppifrån och ner) och en kolumn (fr vänster till höger). Detta gör att det bildas en rät nedåtgående linje, från övre vänstra till nedre högra, då varje person ju är släkt med sig själv.

Det som sedan är av intresse är de stora färgade kvadrater som bildas när man sorterat personerna som är nära släkt intill varandra och gett dem samma färg.

Kluster för Siv

Sivs moder var ju Anna med rötter i Haverö och Värmland (Annas mormor). Sivs fader Anton hade rötter i Bollnäs under några generationer på mödernet. I ljuset av att Anton inte hade någon känd fader kan man då betrakta ovanstående figur. Det röda klustret längst upp till vänster representerar inte någon av de nämda grenarna utan den gruppen har anor i Ovanåker som gemensam nämnare. Förutsatt att kyrkobokföringen stämmer är den enda rimliga förklaringen till detta att Antons fader har sina rötter där.

Den bruna grupp som följer efter representerar värmländska anor ofta med skogsfinska inslag. Den gula har Haverö som gemensam nämnare.

Bland de mindre klustren (nr 10 mossgrön) har Annas mormors föräldrar (Halle Hallesson m. hustru i Östmark, Värmland) noterats som gemensamma anor för Siv och en av hennes DNA-träffar.

Dom små grå prickarna representrerar ett släktskap som klassats som svagare än släkskapet till den färgade grupp man finns i. Då DNA förs vidare med ett stort mått av slump krävs försiktighet vid hantering av resultatet. Detta kan kompenseras något när antalet träffar ökar längs vissa släktlinjer och slumpens betydelse minskar.

I huvudet på en släktforskare

 

Inför en tågresa till Göteborg tittade jag som hastigast i bokhyllan om det fanns något jag ville läsa. Liggande ovanpå inställda böcker låg en bok med titeln ”Irrande Stjärna” som i förstone inte sa mig någonting. Undertitel ”Berättelsen om den legendariska Dagny Juel” fick det att röra sig lite i det interna referensbiblioteket. Juel är ju inte så vanligt efternamn och jag visste att det förekommit i kretsen runt Monicas mormor vilket triggade intresset. Man kan förmoda att samma sak hände Gerd när denna bok införskaffades. En snabb kontroll av ”stjärnans” öde spädde bara på intresset.

Ett litet sidospår handlar om en ganska stadig DNA-träff mot Siw i Kanada med en person som heter Jewel och intresserade sig för sin släkt där jag assisterat lite. Detta gäller troligen släkten Juel men tydligen närmare min släkt än Monicas.

Under 1800-talets sista decennium umgicks sagda Dagny med, och gjorde intryck på, bl.a. konstnären Munch och författaren Strindberg i Berlin. Efter att ha gift sig med en polsk författare (Przybyszewski) blev hon senare bekant med 2 poeter och bröder vid namn Brzozowski. Efter att ha läst namnet ytterligare någon gång larmar mitt biologiska backupsystem. Sedan länge har jag haft kontakt med efterlevande till emigrerande släkt och bland dessa har 2 systrar gift sig med varsin Brososky. Eftersom jag har sökt efter dessa i Kanada har jag sett liknande anglifierade stavningsförändringar.

Dagnys äldsta syster Gudrun gifter sig med Westrup från Rydsgård i närheten av Ystad. Rydsgård var ju även en central punkt för Rabbén som jag ägnat mycket intresse då han var broder till en av mina anor. Detta var emellertid ett antal år tidigare medan släkten Hallenborg fanns där.

Vad drar man nu för slutsatser av detta? Mönsterigenkänning lär ju vara något grundläggande i människans sätt att förstå sin omgivning. Ska man sluta släktforska eller är det nu det börjar på allvar?

Stavningen av Sjöndin

 

Att stavningen av namnet inte är självklar framgår av en ca 150 år gammal tidningsartikel. Den handlar om en offerkyrka (Bredsäter) belägen i trakten av Mariestad. Vid den tiden fanns några kyrkor som ansågs ha en helande förmåga om man offrade (vanligtvis pengar) vid dessa och fick en förbön i gengäld. I samband med detta noterades namnet på givaren.

Med tiden har många av dessa namn redan vid denna artikels tillkomst blivit svårtolkade. Ett namn som han valt att citera fanns emellertid kvar med sex olika stavningsvarianter: Sjyndin, Skyndin, Schöndin, Sjöndin, Sköndin och Skjöndin.

Självklart blev jag nyfiken om vi var släkt. Så var emellertid inte fallet. Han är den ende som burit namnet och inte funnits i min släkts närhet och som finns tillgänglig i register som jag haft tillgång till. När det gäller tiden från 1800 och framåt så närmar sig kontrollmöjligheten 100 %.

Hans namn skrevs vanligen Johan Sköndin. Han var snickare och dog 1845 vid 60 års ålder. Man kan alltså sluta sig till att noteringarna gjordes före denna tidpunkt och att han varit orolig för sin hälsa eller möjligen för vad som skulle ske med honom efter hans död. Det lite speciella med hans namn är att Johan Sjöndin råkar vara samma namn som använts på aldsta sonen i fyra generationer fram till min farmors far.

Förklaringen till denna offerkyrkas förmåga att hela ligger nog delvis i dess historia. Den timrades på 1600-talet på samma plats som den stavkyrka som den kom att ersätta. Därvid placerades målade brädor från stavkyrkan i det nya bygget. En del av dessa finns kvar men de flesta finns i Skara på museum.

Om Storbacka

Min farmors mormor dvs Karolinas mamma var ju det senaste tillskottet i antavlan som kom inflyttande från annat land. Hon använde namnet Storbacka som kom via fadern och går att följa i hennes anor ända tillbaka till 1600-talet. Namnet har sina rötter i Purmo, Finland och var närmast ett gårdsnamn men kom så småningom att fungera mer som ”normalt” efternamn. Vill man läsa mer om hur namnen i Purmo utvecklats och vad de står för kan man klicka här.

Beträffande finska och finlands-svenska anor så kommer många DNA-träffar från vårt östra grannland. Av flera skäl är de lite svåra att värdera hur nära de är men jag tror att även Karolinas okända fader har en stark koppling till Finland. Kan också berätta att jag häromdagen fick en stark träff som visade sig vara en efterlevande efter Elsa dvs farmor Almas syster.

Mera DNA

Under de senaste veckorna har det även dykt upp några intressanta träffar. Monica har fått sin hitintills starkaste träff. Det gäller en 4-männing där det gemensamma ursprunget är föräldrarna till prästen Magnus Danieli född i Harestad. Det speciella med denna träff är att Magnus syster Amanda gifter sig med en kusin vilket innebär att delvis samma DNA återkommer från båda föräldrarna. Detta förefaller ha gett sig tillkänna som en ovanligt stark träff för att vara 4-männing.

Även till mig har en intressant 4-männing nyligen testats. Vårat gemensamma ursprung är föräldrarna till Antons far. Detta stärker naturligtvis de slutsatser som tidigare dragits beträffande utpekat faderskap. Om man jämför denna träff med den tidigare så ligger den här en generation närmare på den släktlinje som leder till träffpersonen.

Beträffande det totala antalet träffar (på FamilyFinderDNA) så ligger det idag på 5200 för mig, 3700 för Siv och knappt 1700 för Monica. Urval från en begränsad population tenderar att öka antalet träffar. En form av inavel alltså. Detta är den främsta anledningen till skillnaden i antal träffpersoner. Antalet träffar har ungefärligen fördubblats för var och en av de tre tester jag administrerar sedan de första resultaten.

Om svaga DNA-träffar

Fokus när det gäller det icke könsspecifika (autosomala) dna-testet brukar ligga på starka träffar och därmed normalt även nära släktingar. Detta inlägg handlar om min moster och en träff av det svagare slaget vilket innebär att det kan finnas tusentals starkare träffar bland de 3600 som presenteras som hennes träffar.

Till och från testar jag genom att söka igenom våra träffar med hjälp av ett ovanligt efternamn. Villkoret för att få träff är då att testets ägare matat in aktuellt namn antingen på testpersonen eller i dennes antavla. Antavlan behövs ju också som bekräftelse på att vi härstammar från samma person/par. Många testpersoner lägger inte ut antavla vilket begränsar detta sätt att söka.

Jag sökte på namnet Hallesson (ovanligt patronymikon) och fick 2 svaga träffar varav den ena visade sig ha gemensamma anor. Den senaste bland min mosters anor (som till stor del även är mina via min moder) som burit på namnet var Brita Hallesdotter min mormors mormor, född 1847 i Östmark Värmland. Från henne bakåt finns en obruten kedja av manliga Halle-personer med detta namn som för- eller efternamn eller båda delarna.

Det föräldrapar som testpersonerna delar dna med är Brynte Hallesson f.1698 och Sigrid Olovsdotter f.1707 och finns 8 generationer tillbaka. Vad tillför då detta till vad man redan vet? Det beror på om motparten har mera kring ursprunget så kan man få veta mer. Träffen är också en slags bekräftelse på att antavlan troligen är riktig om än inte ett bevis.

När det gäller de äldsta delarna av ovanstående antavla kan jag tillägga att det finns även starkare träffar som pekar i samma riktning dvs att dessa hör till mosters (och mina) anor. Så jag är ganska trygg med att den är korrekt. Detta trots att just denna träff är för svag för att dyka upp i mitt eget test som, jämfört med min moster, innehåller dels en annan blandning av morfar och mormors dna och sedan ytterligare en 50-procentig utspädning från min far.