Inför en tågresa till Göteborg tittade jag som hastigast i bokhyllan om det fanns något jag ville läsa. Liggande ovanpå inställda böcker låg en bok med titeln ”Irrande Stjärna” som i förstone inte sa mig någonting. Undertitel ”Berättelsen om den legendariska Dagny Juel” fick det att röra sig lite i det interna referensbiblioteket. Juel är ju inte så vanligt efternamn och jag visste att det förekommit i kretsen runt Monicas mormor vilket triggade intresset. Man kan förmoda att samma sak hände Gerd när denna bok införskaffades. En snabb kontroll av ”stjärnans” öde spädde bara på intresset.
Ett litet sidospår handlar om en ganska stadig DNA-träff mot Siw i Kanada med en person som heter Jewel och intresserade sig för sin släkt där jag assisterat lite. Detta gäller troligen släkten Juel men tydligen närmare min släkt än Monicas.
Under 1800-talets sista decennium umgicks sagda Dagny med, och gjorde intryck på, bl.a. konstnären Munch och författaren Strindberg i Berlin. Efter att ha gift sig med en polsk författare (Przybyszewski) blev hon senare bekant med 2 poeter och bröder vid namn Brzozowski. Efter att ha läst namnet ytterligare någon gång larmar mitt biologiska backupsystem. Sedan länge har jag haft kontakt med efterlevande till emigrerande släkt och bland dessa har 2 systrar gift sig med varsin Brososky. Eftersom jag har sökt efter dessa i Kanada har jag sett liknande anglifierade stavningsförändringar.
Dagnys äldsta syster Gudrun gifter sig med Westrup från Rydsgård i närheten av Ystad. Rydsgård var ju även en central punkt för Rabbén som jag ägnat mycket intresse då han var broder till en av mina anor. Detta var emellertid ett antal år tidigare medan släkten Hallenborg fanns där.
Vad drar man nu för slutsatser av detta? Mönsterigenkänning lär ju vara något grundläggande i människans sätt att förstå sin omgivning. Ska man sluta släktforska eller är det nu det börjar på allvar?
