DNA-släkt

Ett alternativt sätt att presentera de personer som via DNA befunnits vara släkt är nedanstående figur. Personerna som sorterats fram som varande släkt finns i samma ordning både i en rad (uppifrån och ner) och en kolumn (fr vänster till höger). Detta gör att det bildas en rät nedåtgående linje, från övre vänstra till nedre högra, då varje person ju är släkt med sig själv.

Det som sedan är av intresse är de stora färgade kvadrater som bildas när man sorterat personerna som är nära släkt intill varandra och gett dem samma färg.

Kluster för Siv

Sivs moder var ju Anna med rötter i Haverö och Värmland (Annas mormor). Sivs fader Anton hade rötter i Bollnäs under några generationer på mödernet. I ljuset av att Anton inte hade någon känd fader kan man då betrakta ovanstående figur. Det röda klustret längst upp till vänster representerar inte någon av de nämda grenarna utan den gruppen har anor i Ovanåker som gemensam nämnare. Förutsatt att kyrkobokföringen stämmer är den enda rimliga förklaringen till detta att Antons fader har sina rötter där.

Den bruna grupp som följer efter representerar värmländska anor ofta med skogsfinska inslag. Den gula har Haverö som gemensam nämnare.

Bland de mindre klustren (nr 10 mossgrön) har Annas mormors föräldrar (Halle Hallesson m. hustru i Östmark, Värmland) noterats som gemensamma anor för Siv och en av hennes DNA-träffar.

Dom små grå prickarna representrerar ett släktskap som klassats som svagare än släkskapet till den färgade grupp man finns i. Då DNA förs vidare med ett stort mått av slump krävs försiktighet vid hantering av resultatet. Detta kan kompenseras något när antalet träffar ökar längs vissa släktlinjer och slumpens betydelse minskar.

I huvudet på en släktforskare

 

Inför en tågresa till Göteborg tittade jag som hastigast i bokhyllan om det fanns något jag ville läsa. Liggande ovanpå inställda böcker låg en bok med titeln ”Irrande Stjärna” som i förstone inte sa mig någonting. Undertitel ”Berättelsen om den legendariska Dagny Juel” fick det att röra sig lite i det interna referensbiblioteket. Juel är ju inte så vanligt efternamn och jag visste att det förekommit i kretsen runt Monicas mormor vilket triggade intresset. Man kan förmoda att samma sak hände Gerd när denna bok införskaffades. En snabb kontroll av ”stjärnans” öde spädde bara på intresset.

Ett litet sidospår handlar om en ganska stadig DNA-träff mot Siw i Kanada med en person som heter Jewel och intresserade sig för sin släkt där jag assisterat lite. Detta gäller troligen släkten Juel men tydligen närmare min släkt än Monicas.

Under 1800-talets sista decennium umgicks sagda Dagny med, och gjorde intryck på, bl.a. konstnären Munch och författaren Strindberg i Berlin. Efter att ha gift sig med en polsk författare (Przybyszewski) blev hon senare bekant med 2 poeter och bröder vid namn Brzozowski. Efter att ha läst namnet ytterligare någon gång larmar mitt biologiska backupsystem. Sedan länge har jag haft kontakt med efterlevande till emigrerande släkt och bland dessa har 2 systrar gift sig med varsin Brososky. Eftersom jag har sökt efter dessa i Kanada har jag sett liknande anglifierade stavningsförändringar.

Dagnys äldsta syster Gudrun gifter sig med Westrup från Rydsgård i närheten av Ystad. Rydsgård var ju även en central punkt för Rabbén som jag ägnat mycket intresse då han var broder till en av mina anor. Detta var emellertid ett antal år tidigare medan släkten Hallenborg fanns där.

Vad drar man nu för slutsatser av detta? Mönsterigenkänning lär ju vara något grundläggande i människans sätt att förstå sin omgivning. Ska man sluta släktforska eller är det nu det börjar på allvar?