Att stavningen av namnet inte är självklar framgår av en ca 150 år gammal tidningsartikel. Den handlar om en offerkyrka (Bredsäter) belägen i trakten av Mariestad. Vid den tiden fanns några kyrkor som ansågs ha en helande förmåga om man offrade (vanligtvis pengar) vid dessa och fick en förbön i gengäld. I samband med detta noterades namnet på givaren.
Med tiden har många av dessa namn redan vid denna artikels tillkomst blivit svårtolkade. Ett namn som han valt att citera fanns emellertid kvar med sex olika stavningsvarianter: Sjyndin, Skyndin, Schöndin, Sjöndin, Sköndin och Skjöndin.
Självklart blev jag nyfiken om vi var släkt. Så var emellertid inte fallet. Han är den ende som burit namnet och inte funnits i min släkts närhet och som finns tillgänglig i register som jag haft tillgång till. När det gäller tiden från 1800 och framåt så närmar sig kontrollmöjligheten 100 %.
Hans namn skrevs vanligen Johan Sköndin. Han var snickare och dog 1845 vid 60 års ålder. Man kan alltså sluta sig till att noteringarna gjordes före denna tidpunkt och att han varit orolig för sin hälsa eller möjligen för vad som skulle ske med honom efter hans död. Det lite speciella med hans namn är att Johan Sjöndin råkar vara samma namn som använts på aldsta sonen i fyra generationer fram till min farmors far.
Förklaringen till denna offerkyrkas förmåga att hela ligger nog delvis i dess historia. Den timrades på 1600-talet på samma plats som den stavkyrka som den kom att ersätta. Därvid placerades målade brädor från stavkyrkan i det nya bygget. En del av dessa finns kvar men de flesta finns i Skara på museum.
