Är man det minsta intresserad av släktforskning så
har det varit svårt att undgå att DNA-tester börjar bli allt
vanligare. Även jag själv har fallit till föga denna sommar,
liksom Monica övertalad av mig.
Det har tidigare upplevts som att nyttan varit ytterst
marginell men utvecklingen har på flera sätt nått ett stadium då
man kan se en frekvent användning. Den viktigaste förutsättningen
är att antalet testade personer blir så stort att intressanta
träffar blir sannolika. Den nivån är nu på väg att nås.
Verktygen för jämförelser utvecklas också och gör användningen
enklare.
Ett vanligt missförstånd är att det på något sätt
skulle ersätta mer traditionell forskning. Så är inte fallet. Det
är istället ett komplement som kan hjälpa till att lösa en del
knutar som annars skulle förbli olösta. Det finns några
principiellt olika tester som bidrar på olika sätt.
Ett test är könsoberoende och gäller arv som
”möbleras om” för varje ny generation och därmed snabbt
förlorar sin identitet. Det är emellertid användbart upp till ca 5
generationer med successivt fallande tillförlitlighet.
Sedan finns två tester där det ena följer en kedja
av mödrar och det andra en kedja av fäder. En annan skillnad mellan
dessa är att även en son kan testas för en kedja av mödrar.
Motsvarande går inte för en dotter. Förklaringen till detta är
hur vi ärver könskromosomer. Söner har ju en X-kromosom (från
modern) medan dottern inte har någon Y från fadern. Då det inte
sker någon ”utspädning” av dessa två arv så förblir det
intakt under många generationer.
På grund av flera missförstånd kom det att bli så
att Monica testades både vad gäller moderslinje som det
könsoberoende testet, medan jag själv endast testades med den
sistnämnda (billigare) varianten. För utökad provning behövs
ingen ny provtagning då proverna sparas.
Så vad har våra tester gett för resultat? För er
som hört talas om ”Evas sju döttrar” så tillhör Monica
Jasmines klan dvs Haplogrupp J om vilken följande står att läsa
”Folkgrupp
som tidigt utvecklade jordbruk och tämjde djur till boskap i Syrien.
Senare flyttade de ut i resten av Europa. Ganska vanlig i Europa.”
Den
mutation anses ha skett för ca 45 000 år sedan. Denna grupp har
även en exaktare indelning där Monicas är J1c1b. Denna senaste
mutation anses ha skett efter senaste nedisningen kanske så sent som
efter vår tideräknings början och har alltså burits av en obruten
mödralinje från henne fram till Monica. Endast ytterligare 1 kvinna
hade samma linje i jämförelsegruppen och är därmed släkt. Mest
sannolikt med gemensam anmoder under i kyrkböcker spårbar tid.
Vid
det könsoberoende (autosomala) testet som vi båda gjort levereras
en träfflista med beräknade släktavstånd. Antalet träffar
varierar men kan innehålla åtskilliga hundra varav något 10-tal
kan vara extra intressanta. I mitt fall dök det upp en person som
jag redan hade bokfört i min forskning. Träfflistan innehåller
även kontaktadress (email) till den som ”äger” testet. Detta
ger en möjlighet att gemensamt utreda träffen.
Om
du är det minsta intresserad och inte skräms av eventuella
överraskningar (DNA ljuger inte!) så gör slag i saken. De flesta
verkar använda samma lab (länk)
som vi gjort.
