Svärdslinjen

Att min biologiska farfar inte var densamme som den man som min farmor Alma sedan gifte sig med har varit bekant för mig under lång tid. Jag vet inte när jag först fick reda på det men i mitten på 1970-talet träffade min far honom för första och enda gången. Detta skedde såvitt jag vet på min farfars initiativ vid ett besök i Stockholm.

Då om inte förr fanns anledning att fundera på denna del av ursprunget. Mitt intresse för släktforskning hade emellertid inte riktigt kommit igång vid denna tidpunkt så saken fick vila. Har nu försökt kompensera för detta och förmedlar delar av vad jag kommer fram till här.

Sett från min far kan man se en agnatisk linje (=faderslinje=svärdslinje) med sex stycken Forsberg där den förste, kallad Hans, föddes 1740 vid Forsbacka bruk i Valbo som ligger väster om Gävle. Hans far, Anders Olofsson, kallas både hammarsmed och mästersmed men använde såvitt bekant inte namnet Forsberg.

Smeder verkar de sedan ha blivit i flera generationer då de flyttat runt mellan olika bruk runt Gävle fram till runt 1850 då de nya järnvägarna verkar ha lockat. Yrken såsom banvaktare, konduktör och lokomotivputsare. Min farfar blev typograf och jobbade troligen som sådan större delen av sitt liv. Till en början i Hudiksvall men flyttade 1946 till Eskilstuna där även pappas halvsystrar funnits i början på 2000-talet.

Farmor Alma kom till Hudiksvall 1918 och var då följaktligen 18 år. Familjen kom till Östavall 1912 efter att flyttat från området strax väster om Hudiksvall så hon kan ha känt sig lite hemma här också. Hennes syster Hilda kom även hon året efter som sextonåring.

Efter fyra år i Hudiksvall blev Alma med det barn som skulle komma att bli min far. Han föddes i Östavall och 2 månader senare skrevs farmor också där. Ett halvt år efter födelsen noterades följande i församlingsbok i Hudiksvall:

Bilden är hämtad från AIIa:3c (1913-1931) sid 762 på den rad som upptar Olof Erland Forsberg. Ett papper daterat 22/11 1923 har tydligen inkommit där han tar på sig faderskapet till Almas barn Anders Olof. Av detta framgår också att min far med stor sannolikhet fick sitt tilltalsnamn Olof efter sin far då det även var vad farfar kallades.

Efter min fars död har jag kontaktat hans 2 halvsystrar. Det framgick då att dessa inte känt till att dom hade en halvbror. Farfar gifte sig och bildade familj först fem år senare. I äktenskapet föddes pappas två halvsystrar 1928 och 1935.

Om krig och våld

 Från nedanstående källa har jag lånat detta inslag där en av mina anfäder, Erik Svensson Trana, har anledning att frukta för sin själs frälsning på ålderns höst. Han tillhör anorna till Johan Sjöndins (f. 1798) hustru Ingrid Johansdotter Norberg och är därmed även en av mina.

Bland 30-åriga krigets män från våra bygder var en bondson från Nedansjö, Stöde socken, som tjänade sig upp till kaptens grad och härunder utförde många minnesvärda bragder. Han hette Erik Svensson med tillnamnet Trana.

Det hemman, som han och syskonen mottog i arv efter föräldrarna, skulle hålla särskild knekt, och den, som övertog det skulle dessutom utlösa de andra syskonen med deras arvedel. Begripligt är ju, att ingen kunde eller ville övertaga fädernejorden på så hårda villkor. Till sist och hellre än att fogden skulle överlåta till den oskylde för knekthållets skull, enades syskonen om att den av bröderna, som finge lotten, skulle övertaga hemmanet utan att lämna syskonen någon utlösen och själv gå ut som knekt.

Lotten föll på brodern Erik, och han gick ut i kriget som simpel knekt 1642. Då kriget sex år senare upphörde, hade han tjänat sig upp till löjtnant och fick då av drottning Kristina skattefrihet för hemmanet under sin och hustruns livstid.

Till löjtnant Tranas hjältedater räknas som den främsta, att han under ett sjöslag mot danskarna med sin trupp äntrade amiralsskeppet och därvid avväpnade och tillfångatog amiralen. Dennes värja hemfördes sedan som segerbyte och blev till åminnelse uppsatt i Sundsvalls gamla rådstuga.

Men Erik Tranas krigarära blev också behäftad med en för hans samvete outplånlig, mörk fläck. I fiendelandet hade han farit fram som en "okristen barbar med ringa ljus i förståndet". Och det berättas om honom, att han under kriget med Polen varken skonade kvinnor eller späda barn, som oskyldigt logo mot hans blänkande mordvapen. Dessa missgärningar grämde honom sedan ständigt i ålderdomens ensliga besinning under misströstan om saligheten och stor gruvelse för den stundande räkenskapen.

Erik Svensson Trana dog 1671 som landskapten, och hans tyvärr icke fläckfria svärd upphängdes i Stöde kyrka, invid vilken han fick sin vilostad.

Det på krigsbyte grundade välståndet hade ingen lång varaktighet. Hustrun, Ingrid Thorsdotter, lyckades endast med största besvär utfå sin avlidne mans innestående lön för många år. Sonen, Tore Eriksson, övertog sedan hemmanet, men han hade heller ingen framgång här i livet.

Källa: Rieck-Müller/Högberg

"Medelpad och Ångermanland", del I sid 123-124

Det finns information på annat håll om att han skulle finnas i militära rullor redan runt 1625. Om så är fallet så torde han han ha varit född senast runt 1610.

Fem äktenskap och 24 barn

Även om omgiften inte var ovanliga så är nedanstående anfader den enda jag känner till i min forskning som var gift fem gånger. Han fick dessutom totalt 24 kända barn med dessa 5 hustrur.

Det gäller Monicas farfars morfars far Sjunne Åradsson (1751-1820) född i Remmarlöv (södra Skåne).

Gift 1:o 1773-10-17 i Reslöv (M) m Elsa Persdotter (1744-1781)

Pernilla Sjunnesdotter (1775-1775)

Ingar Sjunnesdotter (1776-1815)

Årad Sjunnesson (1777-1777)

Per Sjunnesson (1778-1839)

Gift 2:o 1782 (september) i Västra Sallerups kbfd (M) m Hanna Göransdotter (1760-1789)

Elsa Sjunnesdotter (1783-1783)

Elsa Sjunnesdotter (1784-1784)

Bengta Sjunnesdotter (1786-1786)

Årad Sjunnesson (1788-1793)

Gift 3:o 1790-07-14 i Felestad (M) m Tora Persdotter (1768-1802)

Hanna Sjunnesdotter (1791-1791)

Ola Sjunnesson (1792-1792)

Årad Sjunnesson (1794-1819)

Pernilla Sjunnesdotter (1796-1796)

Ola Sjunnesson (1797-1797)

Pernilla Sjunnesdotter (1798-1798)

Elna Sjunnesdotter (1799-1883)

Hanna Sjunnesdotter (1801-1864)

Gift 4:o 1804-02-17 i Reslöv (M) m Marna Persdotter (1775-1804)

Marna Sjunnesdotter (1804-1805)

Tora Sjunnesdotter (1804-1805)

Gift 5:o 1805-12-06 i Norrvidinge (M) m Sissa Larsdotter (1777-1857)

Tora Sjunnesdotter (1806-1808)

Sissa Sjunnesdotter (1808-1808)

Sven Åkerlund (1809-1860)

Sissa Sjunnesdotter (1811-1901)

Tora Sjunnesdotter (1814-1844)

Lars Sjunnesson (1818-1830)

Som synes ovan hann 7 av barnen bli vuxna. Av dessa kom enligt uppgift 6 av barnen att gifta sig och få barn. Familjen finns enligt samma källa representerad på CD-skivan Brödåkraättlingar.

Den släktlinje som leder till Monica går via sonen Sven i femte barnkullen. Han tog sig namnet Åkerlund och blev skomakare i Lund. Hans dotter Edla kom sedan i sin tur att gifte sig med Magnus Danieli.

Sjunne har även bekräftats ha genetisk släktskap med Monica via DNA-test. Test på en 5-männing ger en slags bekräftelse på släktskapet via just Sjunne.

DNA-test

Är man det minsta intresserad av släktforskning så har det varit svårt att undgå att DNA-tester börjar bli allt vanligare. Även jag själv har fallit till föga denna sommar, liksom Monica övertalad av mig.

Det har tidigare upplevts som att nyttan varit ytterst marginell men utvecklingen har på flera sätt nått ett stadium då man kan se en frekvent användning. Den viktigaste förutsättningen är att antalet testade personer blir så stort att intressanta träffar blir sannolika. Den nivån är nu på väg att nås. Verktygen för jämförelser utvecklas också och gör användningen enklare.

Ett vanligt missförstånd är att det på något sätt skulle ersätta mer traditionell forskning. Så är inte fallet. Det är istället ett komplement som kan hjälpa till att lösa en del knutar som annars skulle förbli olösta. Det finns några principiellt olika tester som bidrar på olika sätt.

Ett test är könsoberoende och gäller arv som ”möbleras om” för varje ny generation och därmed snabbt förlorar sin identitet. Det är emellertid användbart upp till ca 5 generationer med successivt fallande tillförlitlighet.

Sedan finns två tester där det ena följer en kedja av mödrar och det andra en kedja av fäder. En annan skillnad mellan dessa är att även en son kan testas för en kedja av mödrar. Motsvarande går inte för en dotter. Förklaringen till detta är hur vi ärver könskromosomer. Söner har ju en X-kromosom (från modern) medan dottern inte har någon Y från fadern. Då det inte sker någon ”utspädning” av dessa två arv så förblir det intakt under många generationer.

På grund av flera missförstånd kom det att bli så att Monica testades både vad gäller moderslinje som det könsoberoende testet, medan jag själv endast testades med den sistnämnda (billigare) varianten. För utökad provning behövs ingen ny provtagning då proverna sparas.

Så vad har våra tester gett för resultat? För er som hört talas om ”Evas sju döttrar” så tillhör Monica Jasmines klan dvs Haplogrupp J om vilken följande står att läsa ”Folkgrupp som tidigt utvecklade jordbruk och tämjde djur till boskap i Syrien. Senare flyttade de ut i resten av Europa. Ganska vanlig i Europa.”

Den mutation anses ha skett för ca 45 000 år sedan. Denna grupp har även en exaktare indelning där Monicas är J1c1b. Denna senaste mutation anses ha skett efter senaste nedisningen kanske så sent som efter vår tideräknings början och har alltså burits av en obruten mödralinje från henne fram till Monica. Endast ytterligare 1 kvinna hade samma linje i jämförelsegruppen och är därmed släkt. Mest sannolikt med gemensam anmoder under i kyrkböcker spårbar tid.

Vid det könsoberoende (autosomala) testet som vi båda gjort levereras en träfflista med beräknade släktavstånd. Antalet träffar varierar men kan innehålla åtskilliga hundra varav något 10-tal kan vara extra intressanta. I mitt fall dök det upp en person som jag redan hade bokfört i min forskning. Träfflistan innehåller även kontaktadress (email) till den som ”äger” testet. Detta ger en möjlighet att gemensamt utreda träffen.

Om du är det minsta intresserad och inte skräms av eventuella överraskningar (DNA ljuger inte!) så gör slag i saken. De flesta verkar använda samma lab (länk) som vi gjort.

Här föddes jag

 Denna bild tagen på vårvintern 1949 föreställer mig (Tomas Sjöndin) i min mors (Sonja f. Sundin) knä. Fastigheten som bildar bakgrund finns fortfarande och är belägen i Ytterturingen, Haverö.

 Denna fastighet (Ytterturingen 5:19) köptes av Bruno och Valborg Sundvisson 1951. Säljare var då Valborgs bror Per Eriksson som flyttade till Kanada. 1963 flyttade paret Sundvissson, liksom vår familj, till Dalby i Skåne och kom därmed att bli grannar där. Det är oklart vem som var ägare vid tiden för kortet. Antingen torde det vara Nordström, som byggde huset 1938, eller så hade Valborgs bror Per övertagit det. Om det var Albin Nordström som byggde så skiftades förmodligen ägare 1945 då han flyttar till Länstersjön.

Uppgifterna om fastigheten hämtade ut Vår hembygd Ånge sammanställd 2013-2014. Där står fortfarande Valborg Sundvisson som ägare. Där finns även en bild som överensstämmer väl med den ovan. Boken avslutar med att ... Huset ligger vackert vid Ljungan.

Bruno och Valborg hade en son Jan som var i samma ålder som jag. Under vår första tid i Skåne var en av veckans höjdpunkter när “10 i topp” kunde avnjutas i hans rum.

I en annan fastighet i Ytterturingen, Turingen 5:30, föddes min mamma. Huset byggdes 1906 av Karl Johan Forsberg och är beläget på Endasnäset. Huset kallas på en familjetavla Björlings vilket bekräftas av ovanstående bok som anger 1967 som tillträde för familjen Björling och Björlings sterbhhus som senaste ägare. 

Där fanns alltså Anton och Anna Sundin till omkring 1930 d.v.s till de fött sitt 4:de gemensamma barn. Därefter bodde man i Robert Nilssons (troligen f.1902 d.1985 i Ytterturingen) lillstuga ca 4 år innan huset i Länsterån stod färdigt.

Antal ättlingar efter Sjöndin nr 1

Nedanstående tabell visar utveckling av det faktiska antalet ättlingar i min databas. Ett närmevärde på tillväxtmedeltalet av familjebildare per generation t.o.m. generation 4 ger tillväxttalet 3,5 enligt nästa kolumn (korr.).

Generation	Ättlingar	Ättlingar (korr.)	Släktskap
1	3	3,5	syskon
2	14		kusiner
3	49		3-männingar
4	162	150	4-männingar *
5	240		5-männingar
6	168		6-männingar
7	198	6400 (avrundat)	7-männingar (varav jag är en)

*) Fram tom 4:e generationen finns en förhållandevis komplett bokföring som gör en kontroll möjlig. Detta förklarar valet av kontrollpunkt. (Samtidigt skall man ha i åtanke att det är speciellt viktigt att antalet ättlingar stämmer i de första generationerna för att felen skall minimeras.) Denna visar att det finns 162 4-männingar vilket pekar mot ett snitt på 3.5 familjebildare/generation. Detta innebär i sin tur att jag skulle ha ca 6400 7-männingar.

Det markant fallande faktiska tillväxttalet i databasen beror i huvudsak på ”brister” i densamma. Många grenar är inte uppföljda framåt i tiden. Fokus har varit på andra saker såsom spridning av efternamnet Sjöndin och de som är lite närmare släkt.

 Om man räknar med en fallande siffra för de sista generationerna vilket förefaller rimligt (med tanke på sjunkande födelsetal, men i viss mån motverkat av bättre spädbarnsöverlevnad) kan man kanske skatta antalet 7-männingar till mellan 4000 och 5000.

Emigration Hultgren

Mathias (Mats) Olov Hultgren f.1864, som emigrerade till Brasilien 1891, var son till Elisabet Sjöndin. Tillsamman med sin 5 månader gamla son Linus reste paret Hultgren med båten Itaparica från Hamburg den 28 Maj 1891. Resan gick via en karantänsstation vidare till provinsen Rio Grande do Sol i södra Brasilien.

I södra Brasilien formas underhand några områden bl.a. Guarany med tydliga svenska inslag. Andra orter var Santa Rosa, Porto Lucena, Ijuí och Erechim. Livet är emellertid mycket svårt vilket gör att många söker sig vidare västerut över gränsen (Uruguayfloden) och in i Misiones, Argentina. Bland födelseorter för Linus syskon nämns Porto Lucena samt Palmeira, båda på brasilianska sidan. Något år innan den yngsta föds 1909, befinner sig Linus på argentinska sidan gränsen där han assisterar en lantmätare som tolk.

Vid tiden för den förnyade utvandringsvågen till Brasilien 1909 – 11 fanns runt 300 svenskar kvar i Guarany-kolonin som huvudsakligen utvandrat 1890-91. Många av de tidiga utvandrarna som överlevt strapatserna hade nappat på erbjudande att få återvända till Sverige, medan andra strax efter sekelskiftet 1900 börjat korsa Uruguayfloden för att söka bättre förhållanden på argentinskt område i provinsen Misiones. Denna succesiva utflyttning fortsätter fram till omkring 1925 och endast ett fåtal familjer blir kvar i Guarany-kolonin, där sedan polska immigranter kom att dominera.

En av de saker som drog till sig flera inne på argentinskt område var troligen den finländska bosättningen Colonia Finlandesa (Bonpland) dit några svenskar från brasilianska sidan kom senast 1908. I den gruppen ingick bl.a. Linus Hultgren. Linus, som var farbror till Gunda som jag nämnt i ett tidigare inlägg och som finns på bild och med eget tal (här), kan ha funnits här redan 1905. Delar av familjen Hultgren finns emellertid kvar på brasilianska sidan åtminstone till 1904 då Linus far Mathias anhöll om att få behålla svenskt medborgarskap i Brasilien.

1908-9 fanns också två bekanta nordiska personligheter i Colonia Finlandesa. Den ene av dessa var Arthur Thesleff som fungerat som någon slags ledare för de (svensktalande) finländska immigranterna som kommit till Misones efter att först ha varit i södra delarna (Patagonien) av Argentina. Den andra var lärarinnan Ida Bäckman som reste i området som journalist och äventyrare. Bägge har lämnat efter sig olika typer av dokumentation runt sina aktiviteter i området.

1913 etablerar sig 5 av svenskarna bl.a. Linus i Yerbal Viejo några mil från den finska kolonin. De kallade stället Villa Svea och är idag en integrerade del av staden Oberá med närmare 100 000 invånare, varav runt 2 000 räknas som svenskättlingar. Efter några generationer fanns även andra svenska invandrare representerade bland ättlingar till Hultgrens såsom Pettersson, Brolin och Lundqvist.

Linus yngste bror gifte sig med Vera Lundqvist. Hon har berättat att ..”Hennes far, Anders Magnus Lundqvist, kom från Rätan i Jämtland. Året var 1891. Flera av hans systrar dog under båtfärden längs Brasiliens kust. Och Veras mormor och morfar slogs 1913 ihjäl och brändes upp i den lilla matbutik de öppnat.” (Samtliga emigrerande barn Lundqvist var födda i Rätan medan föräldrarna kom från Värmland.)

Också Linus liv kom att få ett dramatiskt avslut då han rånmördades 1972 samtidigt som hans hustru Cecilia skalperades.

Faster Maja

Jag har gått igenom en del av Gerds efterlämnade släktforskningspapper och tror att Monica och jag ligger på en arbetspärm med en del information utöver det som Gerd själv distribuerade till alla sina barn i form av en pärm. Det handlar om ca 40 sidor varav 10 är en berättelse om faster Maja. Den som är intresserad kontaktar mig så kan verifiera läget och komplettera vid önskemål.

Efter att ha läst igenom berättelsen om faster Maja blev jag nyfiken på den hjälporganisation (Trawlers Aid) som hon skall ha arbetet för under sin tid i Amerika, det talas bland annat om vit slavhandel. Då jag inte fått en enda vettig träff på internet för detta så har jag stannat för att det sannolikt är Travellers Aid som avses.

Travellers Aid var en organisation av frivilliga, ofta tillhörande något religiöst samfund, som hjälpte resande på många håll i USA. De resande var troligast emigranter som behövde hjälp ofta i en kaotisk miljö kanske inte helt olik den som ses idag på diverse håll. Den vita slavhandeln man talade om i dessa sammanhang handlade i realiteten om att många lurades och utnyttjades på olika sätt.

I detta dokument dyker också den spegel upp som numera finns i våran hall. Där står att den urprungligen funnits i en paradvåning på Skeppsbron och köpts in på auktion under hennes tid i Stockholm dvs före 1920. Den ska sedan ha kapats ca 1 m för att få plats i huset i Säljebacka, Värmland. Det står även att Säljebacka ligger i Västra Östervik vilket är fel då det ligger i Västra Ämtervik.

För den som inte redan förstått det så är Maja faster till Gerd.

Svenskby, Alby

Det är väl dags att inse att man börjar bli en del av historien. Här kommer i alla fall några bilder från Alby där vi bodde under ca 5 år. Vi kom troligen dit från Gävle 1952 och bodde först några månader tillfälligt framme i själva Alby. Nedanstående bild innehåller förutom mig själv och Annika med stor sannolikhet Göran Jonsson f.1946 som var son till de vi hyrde av och där bilden sannolikt är tagen.

Annika, Göran och Tomas

Från denna tillfälliga bostad kom vi till Svenskby en flytt på runt 1 km. Det huset syns här nedan på en tämligen nytagen bild. Det har fått en annan kulör sedan 50-talet. När vi bodde där var färgen i någon ljus/mellanbrun nyans. I övrigt så ser huset ut precis som när vi bodde där med undantag av elskåpet. Till höger, utanför bilden, fanns uthus innehållande förråd, vedbod och dasset. Bortanför huset fanns även en lekstuga. I bakgrunden kan man se en väg som korsade järnvägen som också kan anas då man ser den gångtunnel som tillkommit sedan vägen stängts av.

Huset i Svenskby, Alby

Vid den korsningen var jag vid ett tillfälle nära att förkorta livet efter en improviserad cykeltävling med Krister Hjort, en grannpojk. Han före och jag efter. Skymd sikt och tävlingshets gjorde att jag inte uppmärksammade tåget förrän jag redan var på övergången. Lokföraren blev förmodligen mer chockad än vad jag hade vett att bli av händelsen. Vid den tiden cyklade jag på en damcykel i fullstort format. Denna korsningen var förmodligen ett stort orosmoment för föräldrarna i Svenskby då den passerades till och från skolan var dag.

Bakom fotografen fanns en stig in till en bäck där “tvättstugan” fanns ca 100 m in i skogen. Den bestod av ett tak på landbacken med bykgryta och bänk under, samt en brygga i Torsbäcken.

Årsskiftet 1958/59 flyttar vi från Alby till ett nybyggt radhus i Ånge.