Snickaren Otto Ludwig Junke
uppges i Forsa AI:19B komma från Guhrau i Preussen. Samma ort heter
idag Góra och ligger i Niederschlesien, Polen. Med utgångspunkt
från dokumenterad närvaro i Forsa är han runt 35 år när han
dyker upp.
Situation i det område han
kom ifrån präglades av de konflikter som “järnkanslern”
Bismarck var en del av och som kom att bli staten Tyskland. Det korta
avståndet till gränsen av Österrike-Ungern (som även innefattade
nuvarande Tjeckien), som blev centralt i ett både impopulärt och
blodigt krig 1866, gjorde säkert hans hemtrakter till ett oroligt
område och skulle kunna förklara varför han dyker upp i
Hälsingland.
En annan möjlig eller
bidragande orsak är att han var inblandad i etableringen av
pappersindustrin i Näsviken. För detta talar att de förblir inom
någon km från denna även när de flyttar runt. Byberg, Böle och
Smedsgården är namn som dyker upp och ligger i närområdet.
Junke och Maja Lovisa
Storbacka gifte sig 1878 men det första barn som tillskrivs Otto
Ludwig föddes redan 1 januari 1870. De får totalt 9 barn
tillsammans varav en dör i samband med födseln. Hustrun hade fött
2 barn tidigare i Petalax där en också dog som spädbarn.
Sommaren 1884 slår blixten
ned i familjen. Inom loppet av 3 veckor dör fyra av barnen pga
difteri. I Gävleborgs län, där Forsa ligger, dör under detta år
totalt 27 personer bland 265 insjuknade i denna sjukdom enligt SCB.
Hustrun dör 1888. Otto
Ludwig hamnar mot slutet av sitt liv som änkling och fattighjon på
Klockarsvedja fattiggård som också ligger intill Näsviken.
Av barnen som överlevde kom
den yngste att före namnet vidare (Juncke) medan de äldre sönerna
som emigrerade 1907 använde efternamnet Hjort efter mormodern. Maja
Lovisas förstfödda kallade sig Berg som skulle kunna vara ett
knektnamn då han var soldat i Norrbo 1895.
