Sonja i Marmaverken

Det har klarnat lite beträffande mamma Sonjas sommarvistelser i Marmaverken. Detta är det korrekta namnet för att skilja det från Marma. Marmaverkens station hette Myssje fram till 1921. Till Myssje som också församlingsboken kallar området kommer 1930 Maria Sundin f. Björk och hennes son David Emanuel Sundin. David fick här tjänst som stationskarl som innebar att han var underställd en stins för att i huvudsak göra yttre tjänst runt stationen. De blev kvar här till 1936 när de återvände till Bollnäs.

Från vänster: Farbror David, farmor Maria och pappa Anton ca 15 år senare

Följaktligen är det inte så konstigt att Sonja en eller flera somrar i början på 30-talet vistas här. Att hon dessutom finns på ett foto utanför ”stinsbostaden” verkar därmed högst troligt. Det kan till och med vara så att farmor Maria och farbror David bodde i detta hus då det förefaller rymma mer än en stinsfamilj. Maria som kom att leva ytterligare ca 20 år var säkert tillräckligt pigg för att utöva tillsyn över en kavat 5-åring. Barnet i fråga var enligt uppgifter från hennes syskon vad man kan kalla ”slängd i käften” dvs argumenterade gärna när tillfälle gavs.

Att Sonjas emigrerande syster Berit var konstnärligt lagd känner de flesta närstående till men det finns uppgifter att även Sonja hade viss talang. Hon hade bl.a. skapat ”väggmålningar” i en byggnad som stod bakom hennes hem i Länsterån. Dessa var utförda på papper och bevarades även efter att byggnaden försvann men har sedermera ”städats” undan.

Beträffande den postfröken som nämnts i bloggens 1:a inlägg så har inget klarnat. Det är möjligt att det finns en sådan i sammanhanget men som kanske har en lite annan roll än den man förutsatt.

/Tomas

Bröllop på finnskogen

Farfar till Måns-Anders-Brita (Brita Hallesdotter/Byqvist) deltog såsom far till ena brudgummen i nedanstående dubbelbröllop för snart 200 år sedan. Brita dök upp i Haverö senast 1871 och kom så småningom att få en dotterdotter vid namn Anna Henriksson/Sundin dvs min mormor.

Så här beskriver Gottlund:

........... Efter prästen red ett par av de hederligaste bönder och sedan brudgummarna med sina brudar. Båda brudarna voro insvepta i vita lakan och sutto i kvinnofolksadlar, samt red tätt efter varandra. Brudgummarna, som mest följdes åt, hade bundna stora kattunshalsdukar framför bröstet och kring halsen, liksom man gör med småbarn, som dreglar. De sågo däruti dubbelt löjliga ut. Jag kunde med all min list med möda få se brudarna i ansiktet, så insvepta sutto de i de sorgliga doken. – De liknade snarare sörjande änkor...............

Vill du läsa mer gör du det här.