Gnarpsanor (tolkat)

Detta är min tolkning av texten. Häradsrättens inblandning har påkallats då självmord ej gav rätt till plats på kyrkogård. I detta fall fick han emellertid en anonym plats enligt angivelsen.

Gick Gamle Bonden och husmannen Pehr Andersson i Gryttje bort från sin hustru om morgonen och blef dagen därpå eller d. 4 igenfunnen på det sätt at han satt uphängd i en tall en fjerdings wäg öster om Gryttje By efter fleras berättelse och sanferdiga intygan har han öfwat under sin lefnad fylleri varit emot sina hustrur, så wida han 3 gånger warit gift, otidig och elak, fick dock enligt häradsrättens dom d. 11 oct i stillhet begrafwas i kyrkgård, och lades han på nord wästra hörnet af kyrkotornet d. 13. ned i jorden, i en ålder af 69 år. Gud låte Gnarp ej få dylik sorg af någon medlem i församlingen, utan att nu (en)hvar måtte bruka och ej förkorta nådatiden.

Gnarpsanor

Följande finns att läsa i Död- och Begravningsbok (F:1) i Gnarp om min fm fm mm ff Per Andersson. Om du ger upp men gärna vill veta vad det står så skriv en kommentar så lägger jag ut min tolkning.

Anor till farfar Forsbergs mor

Farfars mor kom till Hudiksvall från Nordmaling söder om Umeå. Hennes anor är i sin tur samlade i det området under kyrkobokförd tid vilket innebär 4-5 generationer. Pappas farmor kom, då knappa 10 år gammal, till Hudiksvall tillsammans med sin mor Klara under andra halvan av 1870-talet. Om Klara, har kyrkböckerna följande att berätta:

Skiljd från sin man arbetaren Jakob Olsson i Boggård af Bjurholms förs. af Vesterbottens län genom konsistorie bref af den 18/9 1875. Härifrån äktenskapsledig. Ej berättigad till H. H. Nattvard förrän hon blivit absolverad för lönskaläge. Abs. 13/8 1882. Nåd. tillstånd af 15/9.

Det står inget om anledningen till skiljsmässan men nämde Jakob är alltså också en del av anorna. Klara gifte om sig i Hudiksvall med en man från Petalax dvs samma församling, i närheten av Vasa, som min farmors mormor kom ifrån.

Det finns emellertid bland anorna runt Nordmaling ett fall bokfört med annat ursprung. Nedanstående noterades i samband med hans död (tolkning lånad av Jens Lindström):

Bonden Matts Andersson i Tallberg, född 1726 i Österbotten, Sikajocki socken. Fader avlidne bonden Anders Andersson Manginen och moder hustru Margareta Andersdotter. På dess 17 års ålder flyttade han undan fienden Ryssen tillika med föräldrarna. Med dess förra hustru gifte han sig 1748, vilkens namn var Barbro Svensson från Djupsjö och hade han med henne 9 st barn och leva av dem 2 söner och 3 döttrar. Hade en tid något hemmansbruk i Håknäs och var där landbonde till 1758, varefter han upptog nybyggeslägenheten i Tallberg, vilket han ganska väl upparbetat. 1762 blev han änkling och 1763 ingick han äktenskap med dess nuvarande änka, hustru Cicilia Johansdotter från Norrbyn som fött honom 4 barn, 3 söner och 1 dotter av vilka dottern lever. Han hade i yngre åren god hälsa, men i de senare svag, och blev den 4 sistlidna Martii angripen av håll och stygn. Hans vandel var vacker och stilla. Begravd den 28 Maj, dess ålder 61 år.

Anledningen till att man lämnade Österbotten 1742-3 var förmodligen minnet av “Den stora ofreden” 1713-1721 då ryssen härjade. Resultatet av “Den lilla ofreden” som man flydde från blev emellertid lite lugnare. Det ska tilläggas att Sverige startade det senare kriget genom att försöka återerövra tidigare förluster till Ryssland.

Fadern Anders i notis ovan (min ff mm fm mf far) återvände senare, tillsammans med en annan son, till sin hemsocken Siikajoki och levde där sina sista år.

Svärdslinjen

Att min biologiska farfar inte var densamme som den man som min farmor Alma sedan gifte sig med har varit bekant för mig under lång tid. Jag vet inte när jag först fick reda på det men i mitten på 1970-talet träffade min far honom för första och enda gången. Detta skedde såvitt jag vet på min farfars initiativ vid ett besök i Stockholm.

Då om inte förr fanns anledning att fundera på denna del av ursprunget. Mitt intresse för släktforskning hade emellertid inte riktigt kommit igång vid denna tidpunkt så saken fick vila. Har nu försökt kompensera för detta och förmedlar delar av vad jag kommer fram till här.

Sett från min far kan man se en agnatisk linje (=faderslinje=svärdslinje) med sex stycken Forsberg där den förste, kallad Hans, föddes 1740 vid Forsbacka bruk i Valbo som ligger väster om Gävle. Hans far, Anders Olofsson, kallas både hammarsmed och mästersmed men använde såvitt bekant inte namnet Forsberg.

Smeder verkar de sedan ha blivit i flera generationer då de flyttat runt mellan olika bruk runt Gävle fram till runt 1850 då de nya järnvägarna verkar ha lockat. Yrken såsom banvaktare, konduktör och lokomotivputsare. Min farfar blev typograf och jobbade troligen som sådan större delen av sitt liv. Till en början i Hudiksvall men flyttade 1946 till Eskilstuna där även pappas halvsystrar funnits i början på 2000-talet.

Farmor Alma kom till Hudiksvall 1918 och var då följaktligen 18 år. Familjen kom till Östavall 1912 efter att flyttat från området strax väster om Hudiksvall så hon kan ha känt sig lite hemma här också. Hennes syster Hilda kom även hon året efter som sextonåring.

Efter fyra år i Hudiksvall blev Alma med det barn som skulle komma att bli min far. Han föddes i Östavall och 2 månader senare skrevs farmor också där. Ett halvt år efter födelsen noterades följande i församlingsbok i Hudiksvall:

Bilden är hämtad från AIIa:3c (1913-1931) sid 762 på den rad som upptar Olof Erland Forsberg. Ett papper daterat 22/11 1923 har tydligen inkommit där han tar på sig faderskapet till Almas barn Anders Olof. Av detta framgår också att min far med stor sannolikhet fick sitt tilltalsnamn Olof efter sin far då det även var vad farfar kallades.

Efter min fars död har jag kontaktat hans 2 halvsystrar. Det framgick då att dessa inte känt till att dom hade en halvbror. Farfar gifte sig och bildade familj först fem år senare. I äktenskapet föddes pappas två halvsystrar 1928 och 1935.

Om krig och våld

 Från nedanstående källa har jag lånat detta inslag där en av mina anfäder, Erik Svensson Trana, har anledning att frukta för sin själs frälsning på ålderns höst. Han tillhör anorna till Johan Sjöndins (f. 1798) hustru Ingrid Johansdotter Norberg och är därmed även en av mina.

Bland 30-åriga krigets män från våra bygder var en bondson från Nedansjö, Stöde socken, som tjänade sig upp till kaptens grad och härunder utförde många minnesvärda bragder. Han hette Erik Svensson med tillnamnet Trana.

Det hemman, som han och syskonen mottog i arv efter föräldrarna, skulle hålla särskild knekt, och den, som övertog det skulle dessutom utlösa de andra syskonen med deras arvedel. Begripligt är ju, att ingen kunde eller ville övertaga fädernejorden på så hårda villkor. Till sist och hellre än att fogden skulle överlåta till den oskylde för knekthållets skull, enades syskonen om att den av bröderna, som finge lotten, skulle övertaga hemmanet utan att lämna syskonen någon utlösen och själv gå ut som knekt.

Lotten föll på brodern Erik, och han gick ut i kriget som simpel knekt 1642. Då kriget sex år senare upphörde, hade han tjänat sig upp till löjtnant och fick då av drottning Kristina skattefrihet för hemmanet under sin och hustruns livstid.

Till löjtnant Tranas hjältedater räknas som den främsta, att han under ett sjöslag mot danskarna med sin trupp äntrade amiralsskeppet och därvid avväpnade och tillfångatog amiralen. Dennes värja hemfördes sedan som segerbyte och blev till åminnelse uppsatt i Sundsvalls gamla rådstuga.

Men Erik Tranas krigarära blev också behäftad med en för hans samvete outplånlig, mörk fläck. I fiendelandet hade han farit fram som en "okristen barbar med ringa ljus i förståndet". Och det berättas om honom, att han under kriget med Polen varken skonade kvinnor eller späda barn, som oskyldigt logo mot hans blänkande mordvapen. Dessa missgärningar grämde honom sedan ständigt i ålderdomens ensliga besinning under misströstan om saligheten och stor gruvelse för den stundande räkenskapen.

Erik Svensson Trana dog 1671 som landskapten, och hans tyvärr icke fläckfria svärd upphängdes i Stöde kyrka, invid vilken han fick sin vilostad.

Det på krigsbyte grundade välståndet hade ingen lång varaktighet. Hustrun, Ingrid Thorsdotter, lyckades endast med största besvär utfå sin avlidne mans innestående lön för många år. Sonen, Tore Eriksson, övertog sedan hemmanet, men han hade heller ingen framgång här i livet.

Källa: Rieck-Müller/Högberg

"Medelpad och Ångermanland", del I sid 123-124

Det finns information på annat håll om att han skulle finnas i militära rullor redan runt 1625. Om så är fallet så torde han han ha varit född senast runt 1610.

Fem äktenskap och 24 barn

Även om omgiften inte var ovanliga så är nedanstående anfader den enda jag känner till i min forskning som var gift fem gånger. Han fick dessutom totalt 24 kända barn med dessa 5 hustrur.

Det gäller Monicas farfars morfars far Sjunne Åradsson (1751-1820) född i Remmarlöv (södra Skåne).

Gift 1:o 1773-10-17 i Reslöv (M) m Elsa Persdotter (1744-1781)

Pernilla Sjunnesdotter (1775-1775)

Ingar Sjunnesdotter (1776-1815)

Årad Sjunnesson (1777-1777)

Per Sjunnesson (1778-1839)

Gift 2:o 1782 (september) i Västra Sallerups kbfd (M) m Hanna Göransdotter (1760-1789)

Elsa Sjunnesdotter (1783-1783)

Elsa Sjunnesdotter (1784-1784)

Bengta Sjunnesdotter (1786-1786)

Årad Sjunnesson (1788-1793)

Gift 3:o 1790-07-14 i Felestad (M) m Tora Persdotter (1768-1802)

Hanna Sjunnesdotter (1791-1791)

Ola Sjunnesson (1792-1792)

Årad Sjunnesson (1794-1819)

Pernilla Sjunnesdotter (1796-1796)

Ola Sjunnesson (1797-1797)

Pernilla Sjunnesdotter (1798-1798)

Elna Sjunnesdotter (1799-1883)

Hanna Sjunnesdotter (1801-1864)

Gift 4:o 1804-02-17 i Reslöv (M) m Marna Persdotter (1775-1804)

Marna Sjunnesdotter (1804-1805)

Tora Sjunnesdotter (1804-1805)

Gift 5:o 1805-12-06 i Norrvidinge (M) m Sissa Larsdotter (1777-1857)

Tora Sjunnesdotter (1806-1808)

Sissa Sjunnesdotter (1808-1808)

Sven Åkerlund (1809-1860)

Sissa Sjunnesdotter (1811-1901)

Tora Sjunnesdotter (1814-1844)

Lars Sjunnesson (1818-1830)

Som synes ovan hann 7 av barnen bli vuxna. Av dessa kom enligt uppgift 6 av barnen att gifta sig och få barn. Familjen finns enligt samma källa representerad på CD-skivan Brödåkraättlingar.

Den släktlinje som leder till Monica går via sonen Sven i femte barnkullen. Han tog sig namnet Åkerlund och blev skomakare i Lund. Hans dotter Edla kom sedan i sin tur att gifte sig med Magnus Danieli.

Sjunne har även bekräftats ha genetisk släktskap med Monica via DNA-test. Test på en 5-männing ger en slags bekräftelse på släktskapet via just Sjunne.

DNA-test

Är man det minsta intresserad av släktforskning så har det varit svårt att undgå att DNA-tester börjar bli allt vanligare. Även jag själv har fallit till föga denna sommar, liksom Monica övertalad av mig.

Det har tidigare upplevts som att nyttan varit ytterst marginell men utvecklingen har på flera sätt nått ett stadium då man kan se en frekvent användning. Den viktigaste förutsättningen är att antalet testade personer blir så stort att intressanta träffar blir sannolika. Den nivån är nu på väg att nås. Verktygen för jämförelser utvecklas också och gör användningen enklare.

Ett vanligt missförstånd är att det på något sätt skulle ersätta mer traditionell forskning. Så är inte fallet. Det är istället ett komplement som kan hjälpa till att lösa en del knutar som annars skulle förbli olösta. Det finns några principiellt olika tester som bidrar på olika sätt.

Ett test är könsoberoende och gäller arv som ”möbleras om” för varje ny generation och därmed snabbt förlorar sin identitet. Det är emellertid användbart upp till ca 5 generationer med successivt fallande tillförlitlighet.

Sedan finns två tester där det ena följer en kedja av mödrar och det andra en kedja av fäder. En annan skillnad mellan dessa är att även en son kan testas för en kedja av mödrar. Motsvarande går inte för en dotter. Förklaringen till detta är hur vi ärver könskromosomer. Söner har ju en X-kromosom (från modern) medan dottern inte har någon Y från fadern. Då det inte sker någon ”utspädning” av dessa två arv så förblir det intakt under många generationer.

På grund av flera missförstånd kom det att bli så att Monica testades både vad gäller moderslinje som det könsoberoende testet, medan jag själv endast testades med den sistnämnda (billigare) varianten. För utökad provning behövs ingen ny provtagning då proverna sparas.

Så vad har våra tester gett för resultat? För er som hört talas om ”Evas sju döttrar” så tillhör Monica Jasmines klan dvs Haplogrupp J om vilken följande står att läsa ”Folkgrupp som tidigt utvecklade jordbruk och tämjde djur till boskap i Syrien. Senare flyttade de ut i resten av Europa. Ganska vanlig i Europa.”

Den mutation anses ha skett för ca 45 000 år sedan. Denna grupp har även en exaktare indelning där Monicas är J1c1b. Denna senaste mutation anses ha skett efter senaste nedisningen kanske så sent som efter vår tideräknings början och har alltså burits av en obruten mödralinje från henne fram till Monica. Endast ytterligare 1 kvinna hade samma linje i jämförelsegruppen och är därmed släkt. Mest sannolikt med gemensam anmoder under i kyrkböcker spårbar tid.

Vid det könsoberoende (autosomala) testet som vi båda gjort levereras en träfflista med beräknade släktavstånd. Antalet träffar varierar men kan innehålla åtskilliga hundra varav något 10-tal kan vara extra intressanta. I mitt fall dök det upp en person som jag redan hade bokfört i min forskning. Träfflistan innehåller även kontaktadress (email) till den som ”äger” testet. Detta ger en möjlighet att gemensamt utreda träffen.

Om du är det minsta intresserad och inte skräms av eventuella överraskningar (DNA ljuger inte!) så gör slag i saken. De flesta verkar använda samma lab (länk) som vi gjort.